3nr 2013defacto

u Efter New Public Management u Hur hatet skapar sin egen verklighet

En idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter

deFacto2

nLedare

deFactoRedaktion

Josef MolinLayout

Frida JohnssonChefredaktör

Ann Catrine Westmanredaktör

Anders Grönberg

Skribenter i detta nummer

Trevlig läsning! deFacto – redaktionen

deFacto är Miljöpartiets studentförbund Gröna Studenters idéburna tidskrift. I varje nummer presenterar vi aktuell och framtidsrelevant forskning, debatt och reportage med ambition om att bidra till en grön idéutveckling.

Kontaktdefacto@gronastudenter.se facebook.com/defactogronwww.gronastudenter.se defactobloggen.wordpress.com

D et har varit svårt att enas om vilket tema det här numret skulle ha. Det där obekväma som skaver är svårt att formulera och gör sig inte riktigt på ett tidningsomslag – men desto viktigare då att lyfta fram det i ljuset. Till slut enades

vi om hat.

En stor del av den tidskrift du håller i handen kretsar alltså kring hat. Hat i form av främlingsfientlighet, men även hur det är att som politiker bli utsatt för hot eller varför vargfrågan väcker så mycket ilska hos vissa. Vi dyker också ner i debatten kring befolkningstillväxten – är den överhuvudtaget ett problem eller inte? Riskerar vi att bli ekofascister om vi väcker den frågan eller är det ett problem att den tystas ned?

I det här numret lyfter vi också fram problematiken kring New Public Management – ett ohållbart system som inte bara handlar om de privata aktörerna och vinst-frågan utan berör organiseringen av hela välfärden. Som vanligt är tidskriften också fylld med krönikor, reportage och intervjuer med forskare och gröna studenter.

En fråga vi i redaktionen ställer oss är hur vi vänder hopplöshet till något positivt, när rapport efter rapport lyfter fram klimathotet, ojämlikheten i samhället och den ökande främlingsfientligheten. Om du själv känner dig manad att skriva någonting eller har brännande idéer inför kommande nummer, så tveka inte att höra av dig! Besök även gärna vår blogg, tidskriftendefacto.se.

Malene Jensenredaktör

Gunnar B Hansen

Lina Arvidsson

ThomasDrostredaktör

KajsaKarlström

Per Kornhall

Akko Karlsson

Elias Rosell

Rose-Marie Widlund

Andreas Larsson

Per Gahrton

Emil Johansson

Philip Lantz

Charlotte Wintgrenillustratör

deFacto 3

deFactoEn idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter #3 , 2013

n Innehållw Nedslag: Från vår omvärld 4

Tema: Hat

w Dåtidens kravaller och dagens socialbidrag 6

w Ett land med ökande främlingsfientlighet? 10

w 3 frågor till: Arne Johansson 12

w Krönika: Oprovocerad avsky mot jämställd högskola 13

Övrigt i deFacto

w Nytänkande krävs i svenska skolan 14

w Krönika: Polariserad syn på Internet 16

w För/Emot: Att kontrollera befolkningstillväxten 17

w ”Miljöpartiets kommunikation saknar förankring” 22

w En värld av förnyelsebar energi är möjlig 24

w Samtal: Efter New Public Management 28

w Reflektion: Ett alternativ till New Public Management 34

w Hur bankerna tog makten över ekonomin 36

w Gambia: Ett besök till den leende kusten 38

w Reflektion: C:s kris – en demokratikris 42

w Poesi: De får väl anpassa sig 44

w Studenten: En tänkande praktiker 46 38

1746

deFacto4

nNedslagFrån vår omvärld:

u Lena Sundström Världens lyckligaste folk

u Anna Dahlqvist I det tysta: resor på Europas abortmarknad

u Michael Dalén Monster

u Henrik Arnstad Älskade fascism: om de svart-bruna rörelsernas ideologi och historia

u Maria Sveland Hatet: en bok om antifemism

Fördjupa din förståelse för ursprunget till olika former av hat i vår tid. Här kommer några boktips.

BOKHÖRNAN: HAT

En förhandling om bat-terier som Carl Schlyter drivit i EU-parlamentet har nyligen blivit klar. Resultatet blev att batterier med kvicksilver (Hg) kommer att bli förbjudna, troligtvis i september 2015. Även batterier med kadmium (Cd) blir förbjudna vid års-skiftet 2016/17. Dessutom innebär beslutet att batterier som är inbyggda i apparater ska kunna bytas ut av andra än tillverkaren. Detta innebär att en inte kommer att behöva betala så stora summor för att byta batteri till exempelvis i sin Ipad.

Brottsligheten minskar i väst

1 krona

Så mycket billigare är en kasse fylld med eko-mat istället för standardmat, skriver tidningen

Svensk Natur. Det är två studenter vid kostvetar-programmet i Uppsala som har jämfört PRO:s stan-dardmatkasse med en motsvarande ekomatkasse.

PRO-kassen kostar 1257 kronor och ekokassen alltså en krona mindre. Skillnaden är att ekokassen

innehåller två kilo kött istället för fem, och mer grönsaker, rotfrukter, bönor och kål. Tanken

med uppsatsen var att illustrera för kon-sumenten att det inte behöver vara

dyrare att äta hållbart.

Brottsligheten i den rika delen av världen har sjunkit drastiskt sedan 1990-talet. Det skriver tidskriften The Economist (2013, Vol. 408, No. 8845). I USA har antalet vålds-brott minskat med 32 procent, i de största städerna med hela 64 procent. Trenden är samma även i övriga rika länder som till exempel Japan, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Kanada. En ökning syns under åren för den ekonomiska krisen men ökningen är liten.

Foto: Stockxchng

deFacto 5

Den nittonde FN-konferensen om klimatförändringarna, COP19, sker i Warsawa, Polen, 11-22 november. Varje år träffas de länder som undertecknat klimatkonventionen för att förhandla om gemensamma krafttag. Gröna Studenter deltar i demonstrationerna tillsammans med andra miljövänner för att visa sitt stöd till beslut som tar klimathotet på allvar.

En grupp forskare har undersökt kopplingen mellan ekonomisk ojämlikhet och förlust av biologisk mång-fald. Deras resultat visar att andelen hotade arter, eller arter där populationen minskar i antal, ökar i relation till Ginikoefficienten inkomstojämlikhet. Artikeln tydliggör hur viktigt det är att genomföra förbättringar både inom det sociala och det miljömässiga området. I artikeln, som publicerats i den erkända open access-tidskriften PLOS One, framhåller forskarna också att det behövs fler stu-dier på området som undersöker vilka mekanismer som kan ligga bakom kopplingen mellan ekonomisk ojämlik-

het och förlust av biologisk mångfald.

Ekonomisk ojämlikhet ett hot mot djurlivet

Under 2012 ökade de högerex-tremas aktivitet med 24 procent i Sverige. 1 824 aktiviteter under 2012 mot 1 466 aktiviteter 2011. Aktivast var Svenskarnas parti. Det här enligt tidskriften Expo:s årliga undersökningar av höger-extrema gruppers aktivitet vilken förra året visade sig öka markant. Flygbladsutdelning, studiecirklar och demonstrationer är exempel på vad som sker mer nu än innan.

Höstakademien 22-24 november

Höstakademien är Gröna Studenters nya spetsutbildning. Deltagarna får ta del av ny forskning inom klimat, miljö och välfärd. Under helgen kommer vi att få höra forskare prata om klimaträttvi-sa, hållbar konsumtion, politisk repre-sentation, New public management och tillväxt. Utbildningen kostar 350 kr och du kan anmäla dig på www.gronastudenter.se

Högerextremisterna ökar sin aktivitet

What local people?

Clive Sinclair-Poulton, ordförande i gruvföretaget Beowulf Mining, menar under en presentation på en internationell gruvkonferens i

Stockholm att det inte finns någon lokalbefolkning i Kallak. Svaret från lokalbefolkningen lät inte vänta på sig:

whatlocalpeople.se.

Gröna Studenter åker till COP19

Foto: Stockxchng Foto: Expo

Foto: Stephanie Skruv

&Dåtidens kravaller

dagens socialbidrag

deFacto6

– om hur hatet skapar sin egen verklighet

D å och då stöter man på käpp-hästen att Sveriges invand-ringspolitik har urartat. Förr, sägs det, hade Sverige en ”ansvarig” invandringspoli-

tik, i motsats till dagens ”massinvandring”. Ibland skrivs det rent ut att gamla tiders in-vandrare var strävsamma och ärliga, med-an dagens invandrare enbart kommer hit i jakt på ett kravlöst liv och feta bidrag. Det påstås ibland av debattörer, till exempel av Fredrik Ekelund i artikeln Etniska svenskar föraktas, att Sverigedemokraternas, SD:s, framgångar bäst förstås av att vanliga människor har fått nog av integrationens baksidor - även om Ekelund betonar våld snarare än ekonomi. Enligt dessa resone-mang är främlingsfientlighet en naturlig konsekvens av myndigheternas ansvarslös-het. En tes som återkommer är att stödet för SD skulle minska om det bara talades mer ”fritt” om dessa frågor, om debatten var mer ”faktabaserad” och om myndigheterna vågade ”ta tag i problemen”. Men är det verkligen en önskan om en mer faktaba-serad diskussion som är grunden för dessa resonemang?

Fördomarnas kraftSocialbidrag har länge varit en fokal-

punkt för alla former av hat. Under början av nittonhundratalet var det i synnerhet ”tattarna” som var i skottgluggen. ”Tattare” är ursprungligen ett nedsättande ord på re-sande, men begreppet kom för myndigheter att bli ett klassificeringsbegrepp. Det var inte ovanligt att sociala myndigheter klas-sade personer som ansågs uppvisa ”asocialt beteende” som ”tattare”, något som gjordes i en så stor omfattning att antalet personer

klassificerade som tattare trefaldigades mel-lan 1923-1943.

I Jönköping, där många resande bodde, fanns det någonting som alla visste eller trodde sig veta: att ”tattare” i hög grad levde på bidrag. Detta stämde inte, fattigvården i Jönköping gjorde en utredning som visade att ”tattare” faktiskt fick socialhjälp i lägre utsträckning än resten av befolkningen. Men 1948, i samband med de så kallade Tat-tarkravallerna i Jönköping, kommenterade ordföranden för fattigvården i Jönköping uppfattningen att ”tattare” i hög grad levde på bidrag såhär: ”Det ryktet har gått i Jönkö-ping i många år, men det finns inte ett uns sanning i detsamma. /.../ vi kanske istället prövar deras ansökningar om hjälp hårdare än andras, eftersom vi inte kan undgå att se hur tattarungdomar dagarna igenom driver omkring på gatorna på öster utan att göra något och givetvis blir lite fundersamma över vad de lever av. /.../ sedan lång tid till-baka är det för övrigt förvånansvärt få tat-tare som åtnjuter understöd av fattigvården i Jönköping.”

Uttalandet är på många sätt anmärk-ningsvärt. Trots att ordföranden för fattig-vården är medveten om att ”tattare” i lägre utsträckning än andra får socialhjälp så får det honom inte att dra några som helst slut-

satser. En diskriminerande linje erkänns och motiveras. Syftet med uttalandet var inte att punktera en fördom utan att visa att fat-tighjälpen minsann inte lät sig luras av ”tat-tarna”.

När en uppfattning blivit tillräckligt ut-bredd blir den liksom en del av bakgrunds-fonden. Att uppfattningen förs fram behö-ver inte kommenteras och sanningshalten behöver inte undersökas. Inte ens insikten att uppfattningen är totalt felaktig verkar kunna korrigera den. Hatet skapar sin egen verklighet.

Ett misstänkliggörandeIdag finns det en liknande uppfattning

på en del rasistiska bloggar och i vissa fi-karum, nämligen att antalet invandrare i Sverige som får socialbidrag ökar lavinartat. Det förmodligen mest kända fallet var när SVTs expertkommentator Janne Gunnars-son twittrade, apropå att Sverige inte söker fler internationella idrottsarrangemang, att ”Pengarna räcker inte när vi ska ge 27 000 nyinflyttade somalier socialbidrag !!! Puh.” Reaktionerna på uttalandet varierade. SVT tog Janne i örat varefter han bad om ursäkt och fick behålla jobbet. Men Gunnar San-delin skrev en artikel på Newsmill där han ansåg att åsiktsfriheten var hotad. I denna kunde man läsa att ”Janne Gunnarssons ut-talande har ingenting med rasism att göra om man ser till fakta”.

Stämmer det då att invandringen till Sve-rige har lett till skenande utgifter för soci-albidrag? Eftersom antalet utrikes födda har ökat med 42 procent mellan år 2000 och 2011 så är det lätt att tro att antalet invandrare som får socialbidrag har ökat. Socialstyrel-sens siffror visar dock entydigt att det är fel.

Det var inte ovanligt att sociala myndigheter klas-

sade personer som ansågs uppvisa ”asocialt beteende” som ”tattare”, något som gjordes i en så stor omfattning att antalet personer klassificerade som tattare trefaldi-gades mellan 1923-1943.

deFacto 7

deFacto8

På socialstyrelsens hemsida kan man enkelt kontrollera hur många inrikes respektive ut-rikes födda vuxna som mottar socialbidrag. Uppdelningen mellan inrikes och utrikes födda finns dock först från och med 1998 för den kategorin.

Under nittiotalskrisen stiger antalet per-soner som mottar socialbidrag markant och därefter sjunker antalet, både för inrikes och utrikes födda. I samband med finanskrisen 2007-2008, och den borgerliga regeringens förändringar av socialförsäkringssystemet. så stiger socialbidragsutbetalningarna nå-got och återvänder till nivåerna som de låg på under det tidiga tvåtusentalet. Om man istället tittar på den totala mängden social-bidrag som betalas ut får man samma bild. År 1997 var mängden socialbidrag som be-talades ut som störst och motsvarade då 0,63 procent av BNP. År 2011 motsvarade den bara 0,29 procent av BNP. Trots att antalet utrikes födda ökade med 42 procent mellan 2000 och 2011 har explosionen av socialbi-dragsberoende som ständigt förutspås av de så kallade invandringskritikerna alltså inte ägt rum. Den totala mängden socialbidrag och introduktionsersättning som betalades ut 2011 var 11,2 miljarder, medan jobbskat-teavdraget var på ca 80 miljarder kronor.

Minskning av socialbidragAv detta kan ett par slutsatser dras. Sve-

rige befinner sig inte i en fas av explode-rande socialbidragsberoende. Användandet

av socialbidrag har genomgått en viss ök-ning de senaste fyra åren, förmodligen som en konsekvens av den ekonomiska krisen och att avgiften för A-kassan ökat. Att an-delen av de utrikes födda i Sverige som mot-tar ekonomiskt bistånd har minskat gör att en annan ”sanning” som okritiskt förs fram kan begravas: De senaste årens invandring har inte varit så unikt belastande som Janne Gunnarsson antydde. Sist kan det noteras att kostnaderna för socialbidrag, i ett natio-nalekonomiskt perspektiv, är ganska små.

Men om det nu är så enkelt att kontrolle-ra hur det faktiskt ligger till, varför fortsät-ter argumenten att valsas runt? Precis som i Jönköping för 65 år sedan ser vissa på de som mottar socialhjälp med stor misstänk-samhet, och de som ses med misstänksam-het antas omvänt ”missbruka” socialbidrag. Men det ökande hatet mot invandrare kan inte förklaras utifrån idén om att folk blir upprörda av att invandrare ”nuförtiden” får saker gratis. Mängden socialbidrag har inte ökat, det enda som har ökat är hatet. Hatet kom inte ur ökande socialbidragskostnader, hatet skapade tvärt om idén om skenande socialbidrag.

Dessa fakta visar det grundläggande

felet i tanken på att det är en tystnad om ”invandringens kostnader” som skapar främlingsfientlighet. Om invandrare idag får socialbidrag i lägre utsträckning än för femton år sedan, varför kom då Sverigede-mokraterna inte in i riksdagen 1998? Och varför åkte Ny Demokrati ut ur riksdagen redan 1994? Varför får Fremskrittspartiet i Norge idag 15 procent i opinionsundersök-ningarna, trots att den norska ekonomin är urstark?

Hatet utgångspunktAnledningen är att vi idag har rörelser och

partier som hela tiden för upp dessa frågor på agendan. Alla åsikter, fakta och teorier som på något sätt tyder på att invandringen är orsaken till alla problem i det svenska samhället förs fram av dessa grupper. Jobb-skatteavdragen under de senaste två åren är större än den mängd socialbidrag som har betalats ut under hela tvåtusentalet. Trots detta är det just socialbidragen som Janne Gusson tror är anledningen till att Sverige inte arrangerar internationella idrottsar-rangemang.

Socialbidragstagare har alltid varit en tacksam grupp att misstänkliggöra. Få saker provocerar så mycket som människor som inte arbetar, vilket kritiken mot friåret med all önskvärd tydlighet visade. Men tanken på att utrikes födda svenskar mottar soci-albidrag är flerfaldigt mer provocerande. Det väcker det som Pontus Lundkvist så

Jobbskatteavdragen under de senaste två åren är

större än den mängd socialbidrag som har betalats ut under hela tvåtusentalet.

Källor: Socialstyrelsens statistikdatabas, Statistiska centralbyrån.

1998

19961994

2000

20022004

2006

2012

År 1992

2008

2010

träffande kallade extrailska. Om en svensk som mottar socialbidrag väcker ilska väcker en invandrare som gör detsamma hat. Siff-rorna förklarar inte hatet, men hatet förkla-rar varför siffrorna tolkas som de gör och varför vissa utgifter anses viktiga och andra inte. Därför får resonemang om invandring aldrig stanna vid ren sifferexercis. Så länge människor ses som kost-nader istället för männis-kor kommer priset alltid anses högt.

Gunnar B HansenCivilingenjör

� http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/fredrik-ekelund-etniska-svenskar-foraktas/

� För mer information om tattarkraval-lerna, se Martin Ericssons C-uppsats – Tattarkravallerna i Jönköping 1948 : en studie av arbetarkulturen och utanförskapet

� http://www.newsmill.se/arti-kel/2012/07/10/fallet-janne-gun-narsson-visar-att-siktsfriheten-r-hotad#comment-372562

� Socialstyrelsens statistikdatabas: http://www.socialstyrelsen.se/sta-tistik/statistikdatabas/ekonomiskt-

bistand � SCBs statistik över antalet utrikes

födda: http://www.scb.se/Pages/SSD/SSD_ TreeView.aspx?id=340478&ExpandNode=BE%2fBE0101

� SCBs statistik över BNP: http://www.scb.se/Statistik/NR/NR0103/2013K01/Kvartalstabeller_BNPKv12013_201322.xls

� Jobbskatteavdraget - http://www.eko-nomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Skatt-pa-arbete/Jobbskatteavdraget/

� Pontus Lundkvist om ”ex-trailska”: http://brockbrock.com/herrlundkvist/?p=2984

Referenser

Samtliga socialbidragstagare

i den gamla statistiken *

Utrikes födda socialbidragstagare

Inrikes födda socialbidragstagare

500 000

Individer

0

400 000

300 000

200 000

100 000

Antalet socialbidragstagare per år

* Innan 1998 gjorde Socialstyrelsen ingen särredovisning mellan utrikes och inrikes födda socuabidragtagare.

Grafik: Josef M

olin

deFacto 9

deFacto10 deFacto10

S verigedemokraterna (SD) har medvind. I opinionsmätning efter opinionsmätning går partiet stadigt framåt och Jimmie Åkesson menar att SD kommer

att utmana Miljöpartiet om att bli Sveriges tredje största riksdagsparti i valet nästa år.

Det påstås ofta att framgångarna för SD är ett tecken på att främlingsfientligheten i Sverige ökar. De politiska analyserna må-lar ofta upp en mörk bild av ett Sverige där rasismen och invandrings-motståndet växer och där SD:s framgångar beror på att de rider på denna våg av växande främ-lingshat.

Denna bild av Sverige är inte helt sann. Det finns nämligen ingenting som tyder på att svenska folkets främlingsfientlighet ökar. Snarare verkar trenden vara den rakt motsatta: främlingstfientligheten minskar.

Minskande främlingsfientlighetDet är inte helt självklart hur främlings-fientlighet ska definieras, men oavsett hur man mäter verkar det som att främlings-

fientligheten blir allt mindre. Framförallt visar samstämmiga opinionsundersökningar att svenska folkets syn på invandrare och invandring har blivit stadigt mer tolerant under de senaste decennierna. Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet svarade två tredjedelar av svenskarna att de ville minska Sveriges flyktingmottagning i början av 90-talet. Idag har den siffran minskat till en tredjedel. SOM-institutets siffror visar också att allt fler tycker att invandrare ska få utöva sin religion fritt i Sverige. Allt fler ställer sig positiva till att ha en människa från en annan del av världen som granne el-ler ingift i familjen.

Ingenting i brottstatistiken tyder heller på att främlingsfientlighet i form av våld mot exempelvis människor med en viss hudfärg eller kvinnor i slöja har ökat med tiden.

Anledningen till att många ändå uppfat-tar det som att främlingsfientligheten ökar och att det går så bra för SD, är att partiet har lyckats mobilisera det invandringsmot-stånd som finns. Orsaken till att stödet för SD ökar är alltså inte att gruppen med män-niskor med negativ inställning till invand-ring har ökat, utan att allt fler människor i

den gruppen börjat uppfatta invandringen som en viktig politisk fråga.

Vårt problem är inte en växande främ-lingsfientlighet, utan ett växande främlings-fientligt parti. Skillnaden kan tyckas hårfin, men det är två olika problem som kräver olika strategier för att hantera,

InvandringsfråganDet finns många faktorer som spelar in för

att SD:s framgångsvåg ska kunna stoppas. Det absolut viktigaste är dock att de övriga partierna inte försöker utmana SD genom att ”ta debatten” och lyfta upp invandringen som en viktig fråga.

För SD är det helt avgörande att människor ser invandringsfrågan, deras profilfråga, som relevant och viktig. När invandringsfrågan inte har någon relevans har inte heller SD det.

– ett land med ökande främlingsfientlighet?

För SD är det helt avgö-rande att människor ser

invandringsfrågan, deras profil-fråga, som relevant och viktig. När invandringsfrågan inte har någon relevans har inte heller SD det.

deFacto 11

Forskning från andra västeuropeiska län-der visar tydligt att just invandringsfrågans placering på dagordning har varit en helt avgörande faktor för hur bra det går för så kallade anti-invandringspartier. Bland annat statsvetare som Bonnie Meguid och Kai Arzheimer har visat att fler röstar på anti-invandringspartier när invandrings-frågan ligger högt på agendan. När me-dier eller de andra politiska partierna lyfter fram och fokuserar på invandringsfrågan bidrar de nämligen till att legitimera anti-invandringspartiernas problemformulering. Att fokusera på invandringsfrågan är att ge SD och deras systerpartier rätt i att det är en viktig politisk fråga. Detta gäller oavsett om de andra aktörerna ställer sig för eller emot anti-invandringspartiernas politik i frågan. Det räcker att de tydligt tar ställning i invandringsfrågan och markerar den som viktig för att stödet för antiinvandringspar-tierna ska öka.Att ”ta debatten”

SD-anhängare själva vill ofta gärna för-klara partiets framgångar med att det finns en växande, oroad skara väljare som inte tycker att de etablerade partierna vågar ”ta

debatten” om invandringen och inte vågar ta tag i ”invandringsproblemen”. Men där har de fel, eftersom antalet väljare som sympatiserar med SD:s politik minskar.

De enda som vinner på att de etablerade partierna ”vågar ta debatten” om invand-ring är SD. Att utmana SD genom att låta dem prata om sin favoritfråga ökar risken för att människor i den grupp som är kri-tiska till den svenska invandringen, men som idag inte röstar på SD, börjar uppfatta invandringsfrågan som viktig och börjar rösta på SD.

Debattera ekonomiDet bästa sättet att utmana SD är istället

att tvinga dem prata om sakfrågor som de inte är bra på och frågor där deras väljare är splittrade. Ekonomi är ett bra exempel på

en sådan fråga. Forskaren Elisabeth Ivars-flaten har visat att anti-invandringspartier ofta är känsliga för just frågor som rör ekonomin, eftersom partiernas väljarkår består av en blandning av egenföretagare och industriarbetare som regel människor med ofta vitt skilda inställningar till stat-ligt ingripande i ekonomin. Att tvinga SD att debattera ekonomiska frågor, istället för invandring, är alltså ett sätt att splittra de-ras väljare. Det är ett av de mest effektiva metoderna för att förhindra att SD och den främlingsfientliga politiken vinner mark.

Att få de främlingsfientliga attityderna bland svenska folket att fortsätta minska är en mer långsiktig process. Vi gör dock klokt i att uppmärksamma den positiva utveck-lingen under de senaste decennierna och försöka lära oss av den. Genom att hitta orsaker till den minskande främlingsfient-ligheten i Sverige kan man också hitta effektiva verktyg för fortsatt för-bättring.

Kajsa KarlströmStudent i statsvetenskap

– ett land med ökande främlingsfientlighet?

Det bästa sättet att utma-na SD är istället att tvinga

dem prata om sakfrågor som de inte är bra på och frågor där deras väljare är splittrade. Ekonomi är ett bra exempel på en sådan fråga.

Foto: Stockxchng

deFacto12 deFacto12

3 frågor till...Arne Johansson, före detta politiker i Ånge som för två år sedan utsattes för hot, våld och sabotage i samband med att han uttalat sig i den infekterade vargfrågan. Händelser som fick honom att flytta från orten och säga upp sina politiska uppdrag inom Miljöpartiet.

1 Vad tror du att det är i varg-frågan som väcker så starka känslor? Har hatet vuxit på

senare år? – Jag är inte så hundra på att varghatet har

ökat de senaste åren. Däremot har det upp-märksammats mera. Jag har blivit kontaktad av många som både jobbar med viltvård rent professionellt och de som på jaktbasis vill vär-na om våra rovdjurs existens, och som blivit hotade till tystnad. Jag tror att vad som ökat däremot är hot som övergått till handling: förr skrev de ett hotbrev eller ringde och hotade, nu däremot så väntar de tills du är ensam och då slår de till.

Det lite ironiska i det hela är att jag inte är någon ”vargexpert”, jag har bara utgått från mina värderingar och mitt partis värde-ringar vad gäller rovdjursjakt. I mitt fall så råkade jag ut för en grupp av jägare som det inte finns så många av. De flesta jägare är kunniga i ämnet jakt på rovdjur. Den grupp som jag råkade ut för var ute efter att bråka om något som de tyckte var legalt och rätt att strida för. Vargen skulle helt enkelt inte få finnas, den hade ingen rätt att samexistera med oss här på jorden, det var aldrig mening-en att vargen skulle finnas till. Sådana uttryck och åsikter var mycket vanliga i vissa regioner.

2 Hur ökar man acceptansen för rovdjur i vår närhet?

– Jag tror inte att man kan säga att det är den ena eller den andra gruppen som är varghata-re, det finns i alla grupperingar, bland politiker, bönder eller samer. Att samer, fårskötare och andra mäniskor med tamboskap får sina kära djur uppätna av vad många tror av vargen, gör ju inte saken bättre. Vid närmare granskning-ar så har det visat sig att hundar också finns bland de skyldiga, men det är vargen som får lida för detta. För att vi ska kunna få ha några av våra stora rovdjur kvar, som järv, lo, björn och varg, så måste jägarna ta ett större ansvar än vad de faktiskt gör i dag. Kraven på vilka som får vara med i ett jaktlag måste skärpas.

Vad Miljöpartiet måste göra är att föra upp rovdjursfrågan till talarstolarna. Det är ju inte direkt någon prioriterad fråga fast det verkligen borde vara det för ett parti som Miljöpartiet. Acceptansen för varg ökar vi genom upplysning, att våga ta diskussio-nen, ge information till skolor. Helt enkelt genom att diskutera rovdjursfrågan på ett högre plan och ge den lite prioritet. Vi kan leva nära våra rovdjur, men vi kanske måste hålla våra hundar kopplade och sätta upp rovdjursstängsel runt vår tamboskap. Men vad är alternativet?

3 Vad tror du att man skulle be-höva göra för att förebygga eller förhindra att politiker

hotas till tystnad?– Jag tror att lagstiftarna måste skärpa

straffen när de gäller hot mot den demokra-tiska ordningen. I ett annat land skulle det kallas för terrorism, i Sverige kallar vi det för ”olaga hot” även då du utsätts för sådana saker som är en direkt fara för både ditt eget och andras liv.

Som exempel kan väl nämnas när någon hade skruvat ur fälgskruvarna på vår bil. Min dotter och jag tog bilen för att handla, helt plötsligt lossnar ena bakhjulet. Vägen var tungt trafikerad både av personbilar och lastbilar, lyckligtvis klarade min dotter och jag plus alla andra trafikanter på vägen sig utan skador.

Jag har full förståelse för rädslan av att ut-sättas för hot, men jag tror att ett parti måste sätta sig över den rädslan och jobba för att räd-da en utrotningshotad art som vargen faktiskt är. Det är polisen som måste börja inse vad som händer när en demokratiskt vald person hotas till tystnad. Det är något som de i dags-läget struntar i, om det är på kommun eller re-gional nivå. Det behövs uppbackning från riks när man jobbar på kommunal/regional nivå, i dag finns det ingen som helst uppbackning att vänta. I dag är jag inte politiskt aktiv. Jag har fått förfrågan, jag vill och borde nog engagera mig igen, men vet faktiskt inte om Miljöpartiet är rätt parti för dessa frågor.

Fot

o: P

riva

t

deFacto 13

S tudenttidningen Götheborgske Spionen publicerade under årets internationella kvinno-dag en uppmärksammad debattartikel, skriven av en styrelseledamot för

Moderata Ungdomsförbundet i Göteborg. Dess budskap var kort sagt att tidningen den publicerats i skulle vara politiskt vänster vriden.

En stor del av texten ägnas åt kritik mot jämställdhetsivrare, med rubriker och stora bokstäver om hur skribenten bland annat ”vill KRÄKAS på allt som har med genus och ordet ’snedfördelning’ att göra”. Debatt, meningsskiljaktigheter och olika stånd-punkter måste naturligtvis få förekomma, men det beklagliga här var hur all sorts feminism stereotypiserades med förutfat-tade meningar om såväl politisk kompass och smak som rena ytligheter. En feminis-tisk värdegrund är inte förbehållen endast varken kvinnor själva eller röda partiers sympatisörer. Ingetdera borde heller för-knippas med särskilda utseenden, fritidsin-tressen eller vanor.

Artikeln uppmanar även missnöjda feministiska studenter att byta till Han-delshögskolan ifall de vill omges av en jämnare könsfördelning. Om det vore så enkelt skulle MUF lika gärna kunna lösa segregationsproblem genom att råda för-orts- och glesbygdsbefolkning att flytta.

Ett mer lättsint behandlande av jäm-ställdhetsfrågor tyder möjligen på anta-gandet att lika villkor för kvinnor och män redan skulle vara uppnådda, åtminstone i någon godtyckligt lagom grad. Ur ett aka-demiskt perspektiv står det dock klart att så inte är fallet. Statistik från Högskoleverket visar gång på gång att könsfördelningen mellan både studenter och anställda är långt ifrån jämn. Att här eftersträva bättre balans könen emellan är inget ideologiskt självändamål. Det är viktigt för kvaliteten på allt från utbildningen till yrkeslivet därefter. Det är väsentligt för kompetensen hos arbetskraften och villkoren på arbets-marknaden. Det är också grundläggande för att uppnå all slags jämlikhet på arbetsplat-serna.

Som jämförande exempel kan nämnas att andelen kvinnliga respektive manliga stu-denter på läkarprogrammet är nästan 50-50, men bland sjukskötarstudenterna återfinns knappt 15 % män. Liknande förhållanden råder på den relativt jämställda tandläkar-utbildningen, medan de manliga tandhygie-nisterna utgör bara fem(!) procent. Ungefär lika många kvinnor som män är lektorer,

fast ju högre position desto färre av dem är kvinnor, ända ner till 18 procent professo-rer. Obalansen är därtill större inom natur-vetenskapliga ämnesområden, och mindre inom humanistiska.

Ett huvudargument mot aktivt jäm-ställdhetsarbete brukar vara att de mest kompetenta och bäst meriterade arbetssö-kande skall gå före oavsett. Forskning visar tydligt att detta ändå inte gäller i prakti-ken, till förmån för normer och personliga kontakter. Vad som än tycks om snedför-delningen kvarstår en sanning alltjämt: En mer jämställd grupp kommer logiskt sett alltid vara mer kompetent än motsatsen, eftersom begåvning och skicklighet är jämnt fördelad mellan könen. Detta faktum står inga biologiska skillnader eller konservativa roller i vägen för. Vad gäller studier är det dessutom tydligt att meriter knappast är vad kvinnliga studenter saknar; det handlar istället om en snedfördelning redan vid ansökningarna, och därför måste förändring uppmuntras.

Att tro på lika rättigheter, möjligheter och friheter för alla är allt som krävs för att vara feminist. Därför är jag det och vill se mer jämställda lärosäten. 

Anders Grönberg Riksstyrelseledamot,

Språkrörssekreterare, Gröna Studenter

Oprovocerad avsky mot jämställd högskola

nKrönika

En stor del av texten ägnas åt kritik mot jämställd-

hetsivrare, med rubriker och stora bokstäver om hur skribenten bland annat ”vill KRÄKAS på allt som har med genus och ordet ’snedfördel-ning’ att göra”.

deFacto14

V ärlden och mänsklig-heten är mitt inne i en förändring. Ny teknik, globalisering och andra aspekter påverkar idag utvecklingen av samhäl-let i en allt snabbare takt,

samtidigt som många av våra institutioner inte hänger med.

Vi kan ta skolan som ett exempel. När man följer dagens skoldebatt är det oftast svenska elevers allt sämre studieresultat som diskuteras. Att vi därigenom minskar vår konkurrenskraft gentemot omvärlden, och så vidare. Självklart är sjunkande studie-resultat inte bra, men är det verkligen detta som är det viktigaste att diskutera just nu? I takt med att samhället förändras, förändras även kunskaper och förmågor som kommer att vara viktiga för eleverna att behärska. I dagsläget är det betyg som man fokuserar på, men vi får inte enbart stirra oss blinda på studieresultat. Vi måste inse att det finns

mer att göra om vi ska vara seriösa med att förnya och förbättra vårt skolsystem och därigenom förbereda eleverna för framtiden.

Idag lägger vi för stor vikt på nationella prov och internationella studier (som PISA-undersökningen), som enbart utvärderar en del av elevernas kunskaper. Problemet som uppstår är att vi därigenom tenderar att vär-dera vissa ämnen som viktigare än andra. Självklart har de traditionella skolämnena, som finns med på de nationella och inter-nationella jämförelserna, en nyckelroll att spela även i vår tid. Vi ska fortsätta med ambitionen att höja kunskapsnivåerna i matematik, språk och naturvetenskap, men det finns mycket mer att göra! Andra ämnen är också viktiga, vad sägs om IT-kunskap, idrott, musik, eller konst?

Det vi betygssätter eleverna i säger dess-utom knappast någonting om andra viktiga förmågor och egenskaper som alltmer be-hövs i dagens samhälle. Kreativ förmåga,

social kompetens, samarbetsförmåga, em-patisk förmåga, ansvarstagande, initiativ-förmåga, ärlighet och tolerans är alla exem-pel på nödvändiga och viktiga kvalitéer som varken syns eller valideras i testen. Vi skulle även kunna nämna vikten av att lära sig att vara en aktiv och deltagande, demokratisk medborgare, förmågan att finna, analysera och sålla information, tänka kritiskt, ana-lytiskt och nyanserat. Sådana här förmågor är svåra att betygsätta och därför värderar vi inte dessa kunskaper i den grad vi borde. Frågan vi bör ställa, och det vi borde dis-kutera, är hur vi kan bli bättre på att lära ut och evaluera eleverna även i dessa kom-petenser.

För att gå vidare med detta finns det några utgångspunkter som man kan skulle kunna utgå ifrån. I dagsläget präglas skolan av detaljerade kursplaner och därför behöver läroplanerna utformas så att de bli mer in-dividuella och personliga. ”One size does not

Nytänkande krävs i svenska skolan!

Fot

o: S

tock

xchn

g

fit all”. Politikernas uppgift är inte att de-taljstyra och kontrollera pedagogiken, utan det politikerna bör göra är att ge läraren fri-het att själv kunna utforma läroprocessen. Varje elev har unika behov och läroplanerna borde därför utformas som en produkt som mentorn (läraren) och eleven utvecklar till-sammans, anpassar efter elevens möjligheter och personlighet som senare tillämpas med individuellt anpassad studieteknik. Alla ska få möjlighet att blomstra och kunna ut-veckla sin fulla potential. Egentligen borde inte detta behöva nämnas, men kan vara relevant ändå, rätt stöd som sätts in i tid är både mänskligt och samhällsekonomiskt mer effektivt än stöd som kommer senare i livet. Skolan ska vara en plats där elevernas naturliga lust att lära utvecklas och lärarens roll bör främst vara att ”pusha” och inspirera eleven. Utgångspunkten ska alltid vara att sätta eleven i centrum och därför behöver läraren gott om tid med varje elev.

Det är dessa frågor vi borde fokusera på. Att enbart stirra sig blint på studieresultat och försöka förbättra dessa duger inte! Vi måste bredda diskussionen. Just nu är kan-ske det viktigaste att försöka förstå hur sam-hället utvecklas. Fundera på hur vi kan för-nya våra institutioner och i detta fall ta reda på hur vi på bästa möjliga sätt förbereder eleverna för framtiden. Tillsammans bör vi för-enas i den gemensamma uppgiften att forma vårt samhälle för en ny tid!

Philip Lantz

Varje elev har unika behov och läroplanerna borde

därför utformas som en produkt som mentorn (läraren) och eleven utvecklar tillsammans.

deFacto

POLITIK ÄR SAMTAL och diskussioner, inte ensamma predikanter. Vi vet att du har idéer, tankar och åsikter som gör oss bättre. Gå med i Gröna Studenter idag och påverka inifrån!

BLI MEDLEM I GRÖNA STUDENTER

Sms:a gsmedl följt av ditt personnummer till 72456. Meddelandet kostar 20:- plus trafikavgift. Du blir då också medlem i Miljöpartiet de gröna.

För mer information gå in på gronastudenter.se

deFacto16

I bland längtar jag tillbaka till den tid då Internet var nytt, för mig och för den stora massan. Jag satt ensam på ovanvåningen i skogens mörker och var tretton år. Vi stämde träff

på chatten och där kunde vi vara precis de vi ville, också de vi faktiskt var. Ingen annan-stans var det möjligt att pröva och erövra sin egen verklighet på det sättet. Låt vara att vi alltid påverkas av andra, att normerna finns där, men då kunde vi bygga, framhäva, ta bort och framförallt blev vi inte dömda utan att ha sagt vårt. Ett nytt namn i chatten fick alltid en andra chans.

När hemsidan Flashback lanserades 1995, efter två år som papperstidning, kunde for-matet inte på något vis ha varit mer lämp-ligt. Som grundaren säger i en intervju för tidningen Filter: internet var laglöst land. Nu var inte syftet med Flashback laglöst land, men däremot yttrandefrihet draget till sin spets. Kanske att testa dess gränser? När jag bläddrar i ett av de gamla tryckta num-ren av Flashback blandas satir och harmlös satanism med extremistiska röster från alla läger. Det är svårt att tycka något annat att den tjocka luntan är ganska charmig. Det är heller inte svårt att idag se poängen i de ämnen som debatteras på Flashback: mat

och dryck, politik, jakt och fiske – och så finns ju de mer kontroversiella, om droger, kändisar och brott.

Flashback kan betyda tillbakablick, men också bakeld, vid svetsning. Med nästan 800 000 medlemmar är forumet Flashback i allra högsta grad också ett maktmedel att räkna med. Jan Myrdal säger till exempel i en intervju med Göteborgsposten att han har tråden om sig själv som bokmärke. Jan Myrdal – är han på riktigt? heter tråden. Men Flashback då – är det på riktigt? När jag söker i databasen Swepub, där de flesta forskningspublikationer från svenska läro-säten publiceras, är det enda som återfinns om forumet två texter, ingen baserad på någon forskning. Kanske är det ingen som vågar forska om Flashback?

Forum för samtal finns överallt, men Internet medger nya, snabba, möjligheter. Det är inte dåligt, det blir vad vi gör det till. Hur som helst är jag övertygad om att de som försöker skriva om Flashback i

etablerad media polariserar. Ingen vågar försöka förstå, ingen vågar diskutera de svåra frågorna: de om var yttrandefriheten, enligt normen, inte längre bör ha företräde. 2011 blev skribenterna till den tråd som avslöjade smutskastningen i det omtalade Bjästafallet nominerade till Guldspaden för bästa gräv, och nyligen avslöjades i en an-nan Flashback-tråd den 16-årige kattdödare som plågade katter i Göteborg.

Alla i en samhällskropp är viktiga. När samhället misslyckas med att lösa brott, vems ansvar är det? Vem är vi att döma när någon annan försöker lösa de brott som de etablerade systemen inte rår på?

Tillsammans kan vi uträtta stordåd och att tysta, förbjuda, är aldrig en fram-komlig väg. Internet är inte längre fullt så laglöst, men dess kraft ligger även fortsättningsvis i att dela information och därmed skapa något nytt. Nu finns jag på Facebook och på Twitter i mitt eget namn, jag behöver inte längre erövra mig själv och min verklighet. Jag är inte ofelbar, men jag har fem års högre utbildning bakom mig och är inte längre tretton år och ensam i en sommarskog.

Malene Jensen

Polariserad syn på Internet

nKrönika

Ingen vågar försöka förstå, ingen vågar disku-

tera de svåra frågorna: de om var yttrandefriheten, enligt normen, inte längre bör ha företräde.

Bör vi ha åtgärder för att stävja befolkningstillväxten?

Vi lever i en värld med knappa resurser där befolkningen väntas öka till 10,9 miljarder år 2050. Andreas Larsson menar att vi måste stävja befolkningstillväxten för att undvika en ekologisk katastrof. Akko Karlsson däremot vill inte att MP förespråkar någon metod för befolkningsminskning.

Andreas: Mänsklighetens totala miljöpåverkan beror dock inte bara på vilken teknik vi använder eller hur mycket vi konsumerar per invånare – den beror även på antalet konsumenter

Andreas: Hur mycket är ens den genomsnittlige väster-länningen beredd att skära i sin konsumtion?

Andreas: Pengar satsade på preventivmedel är när-mare fem gånger mer effektiv i att minska klimatpå-verkan än pengar satsade på vanliga klimatåtgärder.

Akko: Vi brukar prata om miljöns bärkraft, och så långt delar jag Andreas Larssons oro för vår globala livsstil. Men förmågan att göra om och göra bättre baseras på kunskap och makt att förändra.

Akko: Idag får par i Europa i medeltal 1- 1.2 barn vilket alltså genererar en befolkningsminskning. Även i länder som Indien ligger antalet barn idag på runt två barn per fertil kvinna.

Akko: Det som forskning visar är att förebygga ojämlikheter, fattigdom och sjukdomar är det effektivaste sättet att generera en automatisk reglering av antal barn.

EMOT FÖR

deFacto 17

deFacto18

V i står idag inför flertalet stora utmaningar: kli-matet förändras, arter utrotas, naturresurserna överutnyttjas och män-niskor är fortfarande un-dernärda.

För att lösa detta försöker vi främst satsa på nya tekniker och en mer effektiv konsum-tion per capita. Mänsklighetens totala mil-jöpåverkan beror dock inte bara på vilken teknik vi använder eller hur mycket vi kon-sumerar per invånare – den beror även på antalet konsumenter. Idag är vi sju miljarder människor men FNs mediumscenario pekar på att vi blir 9,6 miljarder människor i mit-ten av seklet och hela 10,9 miljarder män-niskor i slutet av det.

I en värld där vi redan överutnyttjar jor-dens resurser med 50 procent, där vi släpper ut mer växthusgaser än vad klimatsystemet kan hantera och där vi utrotar andra arter som aldrig förr blir fortsatt befolkningstill-växt problematiskt. Redan idag beräknas den genomsnittliga kinesen ha en konsum-tion vars ekologiska fotavtryck överskrider en globalt rättvis och hållbar nivå. Till och med flera afrikanska länder har passerat den nivån. Med den beräknade befolkningstill-växten beräknas nivån sjunka till under den i dagens Somalia.

Ett vanligt argument är att det är vi i väst som överkonsumerar och därför har vi ingen överbefolkning utan bara en snedfördelning av resurser. Tyvärr stämmer inte det. Anta-let människor avgör var gränsen för över-

konsumtion går eftersom det bestämmer konsumtionsutrymmet per invånare.

I en begränsad värld där vi blir fler och fler människor är det självklart att det ekolo-giska utrymmet per person krymper. Därför kan vi inte längre bara tala om ekologiskt fotavtryck per capita, vi lär även tala om an-talet fötter. Vi bör även fråga oss om vi kan begära att den genomsnittlige kinesen eller somaliern är beredd att minska sitt ekolo-giska fotavtryck. Hur mycket är ens den genomsnittlige västerlänningen beredd att skära i sin konsumtion?

Befolkningstillväxt och befolkningsmängd kan inte bara ses på ur ett globalt perspek-tiv, det behöver även ses på ur regionala och nationella perspektiv. Det medför problem när regioner och länder har en befolkning som växer kraftigt. Det medför brist på bostäder, arbetstillfällen och utbildnings-möjligheter. Det bidrar även till fattigdom och negativa sociala konsekvenser som i sin tur kan bidra till politisk oro, konflik-ter och flyktingströmmar. Om befolkningen överskrider den långsiktiga ekologiska bär-kraften innebär det att landet går mot en humanitär och ekologisk katastrof. Insikten är oftast betydligt större i de drabbade län-derna än vad den är här i väst. De kan bero på att de ännu inte uppnått vårt förblin-dande välståndssamhälle utan har en mer realistisk syn på naturens och samhällets begränsningar.

För att kontrollera befolkningstillväxten har många metoder prövats. Allt från In-diens misslyckade tvångsmetoder till Kinas

mer lyckade men kontroversiella enbarns-politik. Från Irans WHO-hyllade och milda metoder till misslyckade kondomsatsningar i Afrika. De goda exemplen visar dock att det med frivilliga metoder går att göra radi-kala förändringar. Iran lyckades genom eko-nomiska styrmedel, utbildning, information och gratis preventivmedel sänka födelseta-len från över 6 barn per kvinna i början på 80-talet till under två barn per kvinna 2006.

En studie från London School of Econo-mics visar att pengar satsade på preventiv-medel är närmare fem gånger mer effektiv i att minska klimatpåverkan än pengar sat-sade på vanliga klimatåtgärder. En ameri-kansk studie från Oregon State University visar att de negativa miljöeffekterna från ett extra barn är nästan 20 gånger större än de besparingar som en person under en livstid kan göra genom exempelvis skaffa en snåla-re bil, återvinna, köpa snålare vitvaror eller byta till snål belysning.

I indiska byar har utbildning av flickor visat sig ge väldigt positiva resultat. Tillsammans med investeringar i preventivmedel är kvin-nors rättigheter och möjligheter till utbild-ning de viktigaste åtgärderna.

Om västerländska politiker får upp ögo-nen för befolkningsfrågan återstår att se men FN har på nytt upp-märksammat problemet och i september nästa år anordnar de en konferens om ämnet.

Andreas Larsson

nFör/Emot Stävja befolkningstillväxten

Befolkningsökningenett hinder i klimatfrågan

Befolkningsökningenett hinder i klimatfrågan

FÖR

Fot

o: S

tock

xchn

g

deFacto20

D et är uppenbart att vi människor lyder un-der samma biologiska system som allt annat på jorden, även om vi till och från försöker sätta oss över både

miljö och resursramar. Här kan vi lära av historien: Påsköns

kultur dog mer eller mindre ut då ön sköv-lats på skog och befolkningen i den urbana staden Rom sägs vara den första som för-giftades av tungmetaller på grund av bly-tätningar i viadukterna. En population kan inte bli större än vad miljön tål – miljöns bärkraft bestäms av vilka resurser och arter som finns i området. Inte bara historiska ex-empel visar på hur en population kan öka i storlek alldeles för snabbt så att miljöns bär-kraft överskrids. Radioaktivitet i Fukushima och Japan, isavsmältning, ökenutbredning och vattenbrist är bara några exempel.

Vi brukar prata om miljöns bärkraft, och så långt delar jag Andreas Larssons oro för vår globala livsstil. Men förmågan att göra

om och göra bättre baseras på kunskap och makt att förändra.

Det är ett faktum att vi i dag är ungefär sju miljarder människor. FN:s mediumsce-nario pekar dock på att siffran stigit till 9,6 miljarder i mitten av seklet och till hela 10,9 miljarder i slutet av det. Men bilden är inte så enkel att vi ”bara” blir fler, vi blir också äldre och lever längre. Samtidigt föds allt färre barn i världen även om vår förlängda medellivslängd gör att det inte kommer att synas rent statistiskt förrän ungefär år 2060.

Matematiken är enkel: om ett par inte får några barn alls eller bara får ett barn leder det till en minskning. Om ett par istället får två barn blir befolkningstalet konstant och fler barn per par än så resulterar i en befolk-ningsökning. Idag får par i Europa i medeltal 1- 1.2 barn vilket alltså genererar en befolk-ningsminskning. Även i länder som Indien ligger antalet barn idag på runt två barn per fertil kvinna.

I takt med ökad folkhälsa och jämlikhet minskar antalet barn: fler kvinnor avstår helt eller begränsar sitt barnafödande. Det är bara

ett fåtal nationer – ofta med extremt patriar-kala samhällssystem eller med mycket svag folkhälsa och utbildning kopplat till tillgång av rent vatten och mat - som fortfarande har en högre andel barn, ofta kopplat till en hög dödlighet. Yemen, Afghanistan och Kongo är exempel på länder som sticker ut på grund av religiösa dogmer, krig och dålig folkhälsa.

1948 hade Sverige, Chile och Tanzania alla sju miljoner invånare. Sextio år senare hade Sverige nio miljoner, Chile sexton miljoner och Tanzania 38 miljoner invånare. 2048 be-räknas i Sverige bo tio miljoner människor, i Chile tjugo och Tanzania 80 miljoner. Ett verktyg som beräknar folkhälsa och effekter av social välfärd är Hans Roslings GAP-ma-inder, som finns på nätet.

Principen att driva ”barnbegränsning” dito befolkningsminskning är ingen förespråkad metod av MP generellt. Det som forskning visar är att förebygga ojämlikheter, fattig-dom och sjukdomar är det effektivaste sättet att generera en automatisk reglering av an-tal barn just för att överlevnaden blir högre och därmed risken att bli utan arvingar upp på ålderns höst. Jämför med Kina där barn-

En befolkning i balans är önskvärd

nFör/Emot Stävja befolkningstillväxten

En befolkning i balans är önskvärd

begränsning har gett oönskad könspriorite-ring så att det idag är ett kraftigt underskott på kvinnor”

Nu till den regionalpolitiska aspekten som handlar om kommuner och regioners vilja att ha en växande befolkning. Det går att raljera kring ifall det handlar om att upp-mana folk att föda fler barn för att konkret öka befolkningen, eller om det är den under-liggande drivkraften att attrahera fler i fertil ålder (läs: skatteintäkter) att flytta till kom-munen eller regionen.

Den befolkningsdemografiska utmaning-en är hur som helst global i detta tjugonde århundrade. Urbanisering och demografi undergräver vår möjlighet att leva och bo i hela landet. Vi blir allt äldre och i många kommuner där det inte finns möjlighet till jobb eller högre studier söker man sig helt

enkelt till en annan större stad. Kvar blir en åldrande befolkning, arbetsplatser och en service som riskerar att inte kunna dri-vas vidare när kommunens medborgare och skatteintäkter helt enkelt inte räcker till.

I mitt hemlän Kalmar är vi färre männis-kor 2013 än vad vi var år 1890, mitt i emmi-grationsvågen till Amerika. Sverige är ett glest befolkat land och att ha en öppen at-tityd för nya medborgare och en befolkning i balans är avgörande för det gemensamma samhällsbygget.

Många regioner, kommuner och landsting ställer om till fossilbränsle, utvecklar förny-elsebar energi och biogas för egna drivme-del, energieffektiviserar, gör upphandlingar för lokal mat och bygger ut kollektivtrafik. Ofta med gröna politiska drivkrafter som aktörer! Med både teknik och livsstilsför-

ändringar kan vi göra det möjligt att vara miljö- och klimatsmart i vardagen.

Akko Karlsson Partistyrelseledamot,

Vice ordf. Region- förbundet Kalmar län

VAD TYCKER

DU?defacto@gronastudenter.se

EMOT

Fot

o: S

tock

xchn

g

deFacto 21

deFacto22

Miljöpartietskommunikation

saknar förankring Billy Larsson, klimatpsykolog från Göteborg har skrivit en kommunikationsplan

för hur Miljöpartiet borde kommunicera i klimatfrågan

Fot

o: is

tock

deFacto

Varför har du skrivit den här kommunikationsplanen?– Som psykolog anser jag att det är märkligt hur många som tror att om det finns ett pro-blem så räcker det med att informera män-niskor om att problemet finns, och vad man kan göra åt det. Då kommer människor att ta sig an att lösa problemet. Utifrån en sådan syn anser man sig inte behöva en explicit diskussion vad som ska motivera människor till att vilja verka för en förändring. Och den underförstådda motivationsteorin är oftast att appellera till människors egenintresse.

Men en sådan uppfattning har dåligt forskningsstöd. Mitt intresse i klimatfrågan är därför motivationsaspekten – hur får man människor att vilja delta i en stor samhälls-omställning – för den anser jag nästan aldrig diskuteras.

Behöver Miljöpartiet ändra sitt sätt att kommunicerar i klimatfrågan?– När det gäller Miljöpartiets klimatkommu-nikation idag ser jag inte att den är förankrad i partiprogram och antagen klimatproposi-tion, utan den verkar grunda sig på ungefär samma syn på klimatfrågan och på männis-kor som de flesta andra partier har. Jag me-nar att ett minimikrav är att klimatpolitiken i vart fall är förankrad i de dokument som ska ligga till grund för partiets politik.

Dessutom är det önskvärt att den är för-ankrad i vetenskap. Jag är väl medveten om att det inte finns en vetenskaplig konsensus om hur klimatfrågan ska kommuniceras, men en viss förankring i vetenskap tycker jag att man kan kräva när det gäller det som anses vara partiets viktigaste fråga.

Därför har jag gjort ett förslag till alter-nativ kommunikationsplan som dels gör an-språk på att vara förankrad i partiprogram och klimatpropositionen, dels att ha en ve-tenskaplig förankring.

Vill du läsa Billy Larssons plan för hur vi bör kommunicera klimatfrågan?Läs planen i sin helhet på: tidskriftendefacto.se

Läs planen på vår blogg

deFacto 23

deFacto24

F ossila bränslen står idag för över 80 procent av den globala energitill-förseln enligt Interna-tional Energy Agency.Biobränsle och avfall står för en tiondel, kärnkraft

för 5,7 procent, vattenkraft 2,3 procent och övriga energislag för knappt en procent. Med övriga energislag menas bland annat geotermisk, sol- och vindenergi. FN:s kli-matpanel IPCC redovisar, till skillnad från International Energy Agency, sol- och vind-energi separat. Enligt deras siffror från 2008 står vind energi för cirka 0,2 procent av värl-dens energi och solenergi står för cirka 0,1 procent.

Sol- och vindenergi har ökat sedan dess. Men som siffrorna från International En-ergy Agency anger så utgör de fortfarande mindre än en procent av världens energi. Ska ett energisystem som i huvudsak base-ras på sol och vind ersätta fossila bränslen så krävs en enorm ökning av sol- och vind-energin. Dessa siffror är bra att ungefärligt ha i åtanke när världens energiförsörjning diskuteras.

Vad säger då energiforskningen om möj-ligheten att försörja världen med enbart för-nyelsebar energi?

FN:s klimatpanel IPCC har i studien “Spe-cial Report on Renewable Energy Sources and Climate Change Mitigation” (2011) tit-tar närmare på möjligheterna för den för-nyelsebara energin. Studien bygger på en utvärdering av forskning inom området. IPCC utgår i sin rapport från 164 olika fram-tidsscenarier. Mer än hälften av scenarierna bedömer att förnyelsebar energi står för mer än 17 % av världens energi år 2030 och mer för mer än 27 % av världens energi år 2050. I de ” mest optimistiska scenarierna” bedömer IPCC att den förnyelsebara energin kommer att stå för 43 % av världens energi år 2030 och 77 % av världens energi år 2050.

Mer optimistiska än så är energiforskarna Mark Z Jacobson och Mark A. Delucchi. De menar att det år 2030 är möjligt att all ny en-ergi i världen produceras genom vind, vat-ten och sol och att det till år 2050 är möjligt att ha ersatt all övrig energi.

Visserligen skulle de kräva stora mängder förnyelsebar energi för att försörja hela värl-den. De menar att det skulle behövas cirka; 3,8 miljoner vindkraftverk, 1,7miljarder solenergianläggningar på tak och 90 000 stör-re solenergianläggningar, 5 000 Geoterm-anläggningar, 270 nya vattenkraftverk, 720 000 vågkraftverk och 490 000 tidvatten-kraftverk.

En värld med 100% förnyelsebar energi inom räckhåll?Energifrågan är avgörande för planeten och mänsklighetens framtid. Förnyelsebar energi är lösningen för många gröna partier i världen och stora delar av den gröna rörelsen. Men vad krävs för en värld med 100 procent förnyelsebar energi och hur snart kan vi vara där?

En värld med 100% förnyelsebar energi inom räckhåll?

Foto: Stockxchng

deFacto26

Att USA under andra världskriget lyckades produceras 300 000 flygplan på några år tar det som ett exempel på att det är möjligt att producera väldigt mycket på kort tid, om vil-jan finns. Den energi som krävs låter ju som enormt mycket, men de menar att det skulle inte behöva ta mer än fem promille av värl-dens landyta i anspråk. I studien så utgår de endast från teknik som finns eller som är nära att finnas tillgänglig idag, de utgår inte från teknik som eventuellt kan finnas om 20-30 år.

En stor utmaning för ett förnyelsebart globalt energisystem är att vinden inte all-tid blåser och solen inte alltid skiner. Det kan skapa en obalans mellan utbud och efterfrågan. Jacobson och Delucchi menar att obalansen mellan efterfrågan och ut-bud med förnyelsebar energi går att lösa genom att reglera med vattenkraft, geoen-ergi, vågkraft, sammankoppling av olika regioners energinät, batterilagring och smartare nät.

För att undvika problem när en region har lugnt och molnigt väder så föreslår de energisystem i storlek av att Europa, Nordafrika och delar av Asien kopplas ihop. Deras slutsats är att de största hin-dren för en värld med enbart förnyelsebar energi inte är tekniska eller ekonomiska utan främst sociala och politiska. Detta scenario kritiseras dock av andra energi-forskare för att vara alltför optimistiskt.

Ett argument för sol- och vindenergi är att det finns i närmast obegränsade mängder. Det stora problemet är att det är långt ifrån självklart att de metaller som moderna vindkraftverk och solener-gianläggningar behöver finns i obegrän-sade mängder. Sällsynta jordartsmetaller är mycket viktiga för sol- och vindenergi liksom annan modern teknik som mo-biltelefoner, TV, datorer och hybridbilar. Om en större del av världens energibehov ska komma från sol- och vindenergi så krävs det, med dagens teknik, en mycket stor ökning av utvinningen av sällsynta jordartsmetaller.

En stor majoritet av utvinningen av dessa metaller finns i Kina som har ett stort eget behov av dem och därmed visat begränsat intresse att exportera dem till andra länder. Intressant är att en stor fyndighet av sällsynta jordartsmetaller finns i Gränna. Det är den enda fyndig-heten på det europeiska fastlandet. Enligt uppgifter i media så skulle den fyndig-heten kunna räcka för att täcka EU:s be-hov under många år. tBrist på sällsynta jordartsmetaller kan riskera att bli ett problem i utvecklingen av förnyelsebar energi. Dessutom bedöms utvinning av sällsynta jordartsmetaller som mycket miljöskadlig.

Samtliga sällsynta jordartsmetaller innehåller radioaktiva ämnena Uran och Torium. För varje ton sällsynta jordar-tsmetaller som utvinns så skapas ett ton radioaktiva rester. [10] Intressant är att fyndigheten vid Gränna är näst intill fri från Uran och Torium, vilket gör den unik i ett internationellt perspektiv. Även om utvecklingen går mot mer återvinning

och mindre miljöskadliga gruvor så är brytning av sällsynta jordartsmetaller är ett stort miljöproblem.

Det är väldigt svårt att se en lösning på klimatfrågan utan att vind och sol är en stor del av den lösningen. Men proble-men med sol- och vindenergi som bygger på sällsynta jordartsmetaller är märkligt undanskymd i miljö och samhällsdebat-ten. Mycket forskning borde inriktas på att utforska de alternativ som finns till ef-fektiv förnyelsebar energi utan sällsynta jordartsmetaller. Samtidigt så är det mot bakgrund av den ovan redovisade mäng-den förnyelsebar energi som krävs för att ersätta fossila bränslen mycket svårt att utesluta att förnyelsebar energi även i framtiden kommer att behöva sällsynta jordartsmetaller eller andra resurser från berggrunden.

Behovet av resurser från berggrunden för en utbyggnad av förnyelsebar energi bör finnas med som en faktor när Miljöpar-tiet och den gröna rörelsen formulerar sin politik kring gruvdrift. Det kan bli svårt att kombinera ett motstånd mot all gruv-drift tillsammans med ett förespråkande av förnyelsebar energi. Om man menar allvar med övergången till förnyelsebar energi så behöver man kanske vara beredd att acceptera gruvdrift för resurser som är nödvändiga för förnyelsebar energi, även om gruvdrift alltid har lokalt negativa ef-fekter för miljön.

Därmed inte sagt att det inte finns en gräns för vilka lokala konsekvenser för miljön som kan accepteras. I frågan om förnyelsebar energi och gruvdrift kan den globala miljön till viss del ställas mot den

Deras slutsats är att de största hindren för en

värld med enbart förnyelsebar energi inte är tekniska eller eko-nomiska utan främst sociala och politiska.

lokala miljön. Detta är svåra frågor som bör diskuteras mer inom den gröna rörelsen.

Det finns utmaningar för den förnyelse-bara energin som gör att vi, även enligt de mest optimistiska scenarier av energifors-kare som jag kunnat hitta, inte kommer att ha 100 % förnyelsebar el de närmaste decennierna. Vi kan visserligen inte säga någonting med all säkerhet om framtiden.

Händelser och uppfinningar som vi idag inte kan förutse och som ändrar förutsätt-ningarna kan uppkomma. Men det går ändå att säga att det idag är svårt att hitta starka argument i forskningen för att vi kommer att ha 100 % förnyelsebar innan år 2050. Det är bra att vara optimistisk. Värl-dens energiforskare kan ha fel. Men vi i den gröna rörelsen bör nog inte ta för givet att en majoritet av energiforskarna har fel. I så fall finns det skäl för den internatio-nella gröna rörelsen att fråga sig.

Är det kärnkraft eller fossila bränslen med koldioxidinfångning som tillsammans med förnyelsebar energi ska försörja värl-den de kommande decen-nierna?

Elias Rosell, Geovetenskapsstudent

och medlem i Gröna Studenter

� International Energy Agency (IEA). “ Key World Energy Statics 2012”. http://www.iea.org/publications/freepublica-tions/publication/kwes.pdf

� IPCC, 2011: Summary for Policymakers. In: IPCC Special Report on Renewable Energy Sources and Climate Change Mitigation. http://srren.ipcc-wg3.de/report/IPCC_SRREN_SPM.pdf

� Jacobson, Mark. Delucchi, Mark.” Plan to Power 100 Percent of the Planet with Renewables” Scientific American http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=a-path-to-sustainable-energy-by-2030 Hämtad 130521

� Jacobson, Mark. Delucchi, Mark. “Pro-viding all global energy with wind, wa-ter, and solar power, Part I: Technolo-gies, energy resources, quantities and areas of infrastructure, and materials” Energy Policy. http://www.stanford.edu/group/efmh/jacobson/Articles/I/JDEnPolicyPt1.pdf Hämtad 130521

� Jacobson, Mark. Delucchi, Mark. “Providing all global energy with wind,

water, and solar power, Part II: Reliabi-lity, system and transmission costs, and policies.” Energy Policy http://www.stanford.edu/group/efmh/jacobson/Articles/I/DJEnPolicyPt2.pdf Hämtad 130521

� Sveriges Geologiska Undersökning ”De-taljavgränsning av riksintresset Norra Kärri Jönköpings och Ödeshögs kom-muner, Jönköpings och Östergötlands län, enligt 3 kap. 7 § andra stycket miljöbalken” http://www.sgu.se/doku-ment/riksintressen/46-51-2011_Norra_Karr_beslut.pdf

� Sveriges Geologiska Undersökning ” Svensk forskning säkrar framtidens kritiska mineral” http://www.sgu.se/sgu/sv/produkter-tjanster/nyheter/nyheter-2013/eurare.html

� The Earth Institute Colombia Univer-sity ”Rare earth metals will we have enough” http://blogs.ei.columbia.edu/2012/09/19/rare-earth-metals-will-we-have-enough/

Källor

Behovet av resurser från berggrunden för en

utbyggnad av förnyelsebar energi bör finnas med som en faktor när Miljöpartiet och den gröna rörel-sen formulerar sin politik kring gruvdrift.

Fot

o: S

tock

xchn

g

deFacto 27

deFacto28

Efter New Public

Management – ett samtal om

att skapa en hållbar välfärd.

Hur ger vi läkare, lärare och socialarbetare möjlighet att utföra sitt jobb – inte bara redo-visa det? Hur skapar vi organisationsformer där utförare tillåts experimentera och utforma verksamheterna på bästa sätt? Det var frågor som diskuterades på Cogitos Almedalssemi-narium om möjliga vägar framåt för att skapa en hållbar välfärd bortom New Public Mana-gement (NPM). Medverkande var Karl Palmås, sociolog och docent från Chalmers tekniska högskola som skrivit och forskat om icke-vinstutdelande företagsformer samt entreprenörskapets roll i samhället. Elin Lindén, från nätverket för socialarbetare i Stockholm ”Nu bryter vi tystna-den”. Maciej Zaremba, journalist och författare som i sina reportage bland annat skärskå-dat svensk sjukvård och skola. Samt Dan Andersson, tidigare chefsekonom på LO. Här kommer ett utdrag från samtalet.

deFacto 29

deFacto30

Elin Lindén: Jag är socialsekreterare i Rinkeby och Kista i Stockholm och får väl ”representera verkligheten” i det här seminariet. Jag gick med i nätverket ”Nu bryter vi tystnaden” för ett år sedan. Det är ett socialarbetarenätverk som startades utifrån en frustration över hur strukturella problem påverkar våra klienter och oss som jobbar med socialt arbete i socialtjänsten. Vi ser att klienterna får det svårare, vi får tyngre arbetsbörda och en sämre arbets-miljö.

Det vi ser i vardagen är att allting har kommit att handla om att min lilla social-tjänstenhet ska hålla budget. Det är mer fokus på våra resurser än våra klienter. Sedan är det också vissa styrprinciper i New public management (NPM) som slagit igenom i vår verksamhet, fram-förallt olika typer av målstyrning. Man tänker att man kan sätta mål och sedan mäta dem med kvan-titativa mått. Men man kommer inte riktigt åt kvaliteten i socialt arbete när man mäter ”ex antal klienter” som ”har gjort si och så”. Man får inte reda på vad det är som har skapat det goda eller dåliga resultatet. Det är till exempel svårt att mäta mitt engagemang för en klient, vad som får hen att vilja förändra sitt liv. Det är också så att politikerna börjar inse att de har svårt att följa upp de mål de satte från början, därför föredrar man mål som

är lätta att följa upp. Allt våra chefer säger till oss att fokusera på är att jobba mot de här målen, istället för att lägga tid på för-ändringsarbete med klienterna.

Ett exempel är en situation som jag ham-nade i när jag jobbade med ekonomiskt bi-stånd. Där är syftet att hjälpa personer att

komma ut i egen försörjning och under tiden stötta dem genom att ge försörjningsstöd. Jag hamnade i en arbetsgrupp där vi var tio socialsekreterare och en chef. Vi träffades med viss regelbunden-het och diskuterade hur vi skulle spara pengar på hemlösa klienters boende. Det kunde handla om att få ned dygnskostnaden från 800kr

till 600kr för en enskild klient. Det sitter vi i en arbetsgrupp och diskuterar ett par timmar per månad. Kan den här killen flytta till en sovsal istället för ett eget rum, är han tillräckligt stabil för att klara att bo med andra? Det kan handla om att hitta ett boende ute i Stockholms skärgård istället för inne i stan. Det är bara ett exempel på sådant som gått fel. Vår arbetstid som läggs på fel saker. Vi känner oss kontrollerade och

känner att man inte litar på att vår profes-sionella bedömning kan var riktig, att det kan vara det bästa för den klienten att sätta den i ett rum som kostar 800kr för att hen ska kunna gå på sin SFI eller sitt jobbsö-karprogram. Att jobba så hårt för att sänka kostnader gör att man missar syftet med hela verksamheten.

Vad jag tänker behövs är att man litar på professionen. På att vi gör rimliga av-vägningar, på att vi har klienternas bästa i fokus men också att vi vet att vi har en bud-get. De här kvantitativa uppföljningarna tar oerhört mycket tid och kraft. Både dem som jobbar med uppföljningsapparaten och vi som jobbar på golvet får ägna massa tid åt dokumentation och administration för att det ska gå att följa upp det vi gör.

Det finns ett exempel i Stockholms stad där de infört socialtjänstinspektörer som jobbar internt i staden. Som ordnar fo-kusgrupper, pratar med chefer, pratar med handläggare, går igenom klientakter och på olika sätt mäter kvaliteten i vårt arbete. Så-dana saker tänker jag att man kan ägna sig åt och skippa en del av de här kvantitativa måtten som egentligen inte säger så mycket om verksamheten.

Maciej Zaremba: Poängen med de artiklar jag skrev i DN var att visa på problemet med NPM, att professionerna undan för undan har fråntagits kontrollen över sina egna kvalitetsbegrepp, att det är

Allt våra chefer säger till oss att fokusera på är att

jobba mot de här målen, istället för att lägga tid på förändrings-

arbete med klienterna.

Elin Lindén.

någon annan än socialsekreterarna som avgör vad som är gott socialarbete. Det är någon annan än läkarna som tar sig modet att berätta hur man mäter god vård.

Vi hade ett seminarium häromdagen på kårhuset med ordföranden för polisfacket och läkarförbundet. Då fick vi ett typiskt exempel på hur NPM påverkar polisverk-samheten, nämligen att polisen har fått sig förelagt att varje år utföra ett visst bestämt ”antal blås”, helst så många som möjligt. Däremot sägs det ingenting om vad det ska leda till. Det innebär att polisen stäl-ler sig på ett ställe där det garanterat inte finns särskilt många rattfylleris-ter men väldigt många bilister. Exempelvis på E4:an klockan 14 på eftermiddagen utanför Stock-holm. Då kan man göra många prov på kort tid och man riskerar inte att ta fast någon rattfylle-rist. Får man någon måste man skriva rapport, ta vederbörande till stationen, kanske ta blodprov. Det tar en väldig massa tid från själva blåsen, som man vill ha så många som möjligt av. Det här menar jag är en fullständigt rationell reaktion på ett irra-tionellt mätsystem, eller irrationellt incita-mentsystem. Sådana system finner vi hur många som helst inom polisen och inom vården. Till exempel att man mäter antalet besök oavsett om patienterna behöver be-söket eller inte.

NPM är från början inte dumma idéer, de är hämtade från industrin. Tanken är att om en offentlig verksamhet - en klinik eller sko-la eller socialbyrå – ska bete sig som ett före-tag så kommer du bli effektivare. Man ser ju med blotta ögat att de privata företagen på

den öppna marknaden är ganska effektiva. De som inte är det går under, vinsten och kunderna be-stämmer kvaliteten och vi har en slags optimal jämvikt. Så varför skulle det inte fungera inom den offentliga sektorn?

Jag vill påstå att det fungerar så länge uppgifterna man utför är enkla och rutinbetonande. Snöröj-

ning går bra, för inom snöröjning kan man översätta kvalitet till kvantitet och tillbaka. Antal ton bortforslad snö översätts till säkra gator. Men så fort det blir mera komplicerat, som till exempel omvårdnad av en patient, så fungerar inte de här ekvatio-nerna längre.

Jag försöker identifiera vad det är för tan-kefel som ligger bakom att Sverige på så bred front, i så stor skala och förmodligen mer än

något annat land har infört dessa metoder inom den offentliga sektorn. Jag tror det handlar om bristande kulturkompetens hos dem som har gjort det. Kulturkompetens är att man vet att man inte stövlar in hos en muslim på en fredag för att sälja en matta, för det är en helig dag. Kulturkompetens är också att kunna skilja på verksamheter, allt efter deras egenart, och att förstå att allt kan inte styras med samma metoder. Så vad är det som skiljer sjukvården från industripro-duktion eller socialarbete?

Det är framförallt två saker som gör att NPM leder till katastrofala resultat och kor-rumperar verksamheten.

Det första är att metoder där man för-söker uttrycka kvalitet med kvantitet inte lämpar sig för verksamheter som har en ka-raktär av ett konsthantverk. Jag vill påstå att läkarkåren, läraryrket, socialarbete och till och med journalistiken är konsthantverk i den meningen att de inte kan standardise-ras, varje fall är unikt, varje patient är unik. Man måste tänka kreativt. Samma moment med personen A tar 15 minuter men med person B 25 minuter. Och så finns det en massa moment som faller emellan och som är svårmätbara; attityd, omvårdnad, hand-lag, är frågan man ställer relevant? Adekvat går inte att kvantifiera, antingen är det adek-vat eller så är det inte det.

Det andra är att verksamheterna dess-utom innehåller moment av maktutövning, offentlig maktutövning; polisen, läkare, lä-

Nu ska läkarna plötsligt prioritera utifrån andra

kriterier än vilken person som behöver mest vård. Ingen vill vidgå att man gör det, men det sker faktiskt i allt större omfattning.

deFacto 31

Maciej Zaremba

deFacto32

rare som sätter betyg. Där upphäver den här styckeprisvarianten likheten inför lagen. Nu ska läkarna plötsligt prioritera utifrån andra kriterier än vilken person som behöver mest vård. Ingen vill vidgå att man gör det, men det sker faktiskt i allt större omfattning. Det är det här två elementen som gör att mätme-toderna inte är tillämpbara.

Under nästan alla diskussioner som jag haft efter den här artikelserien reste sig någon makthavare upp för att berätta hur förfärligt allt var på 70-talet. Vilket det var! Patienterna kunde behandlas som något som katten hade släpat in, man hade ingen kontroll på kostnaderna inom vården, man visste inte om man arbetade ef-fektivt eller inte. Läkare var i nå-gon mening kungar, eller som en läkare uttryckte det: ”den som inte hade köer och överskred budget, han var en mes”. Vi visste att nå-gonting behövde göras och NPM var ett svar på det här katastrof-tillståndet då statsfinanserna kol-lapsade. Men det låter på mina meningsmotståndare som om det enda alternativet till dagens köp- och sälj-system är att återgå till 70-talet. De verkar inte känna till något annat. D et intressanta med Sverige, som påstås så lagom, är att vi i själva verket kastar oss mellan extremerna. Man går direkt från ett väldigt centraliserat och regelstyrt system till ett rent marknads-tänkande.

Dan Andersson: Det grundläggande

problemet ligger i utvärderingssystemen. Man misstror professionen och då måste man hitta sätt att kontrollera vad professio-nen gör. Politikerna är professionens mot-ståndare: det råder resursbrist och då blir de vansinniga om man säger ”ge all makt åt professionen”. NPM-idéns logik var att det skulle bli billigare. Den har helt förfe-lats. Amerikansk sjukvård kostar ungefär 50

procent mer än vad svensk sjuk-vård gör. När man öppnar upp för marknader och när produktionen och beställarna inte kan lita på varandra blir det mer pappersar-bete. Det händer nu i skolan och sjukvården och i alla de här syste-men. Det blir mer och mer regler, som måste lösas med en ny myn-dighet, ny inspektion och nya reg-

ler. Anledningen till att NPM fortfa-rande har så starkt fäste är att politiker och ledande teknokrater tror att det här kommer lösa problemet med ett växande resursbehov inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg.

Karl Palmås: Den här diskussionen om NPM är inget vi kan separera från dis-kussionen om vinstuttag, åtminstone inte när det gäller verksamheter som vården och skolan. Det säger jag utifrån min egen

erfarenhet. För tio år sedan doktorerade jag i London. Då befann sig England i en tid där nya Labour hade kommit till mak-ten och försökte tänka nytt kring vad det är att vara socialdemokrat nu för tiden. Innan dess fanns det en stor kritik emot Thatchers privatiseringsprogram och de nya NPM-metoderna, som vi nu börjat diskutera här i Sverige, hur de nya mätmetoderna och den centralisering av makt som det innebär har kringskurit professionernas autonomi.

När Thatcher satte igång privatiseringsvå-gen fanns dels förhoppningen att det skulle skapa mångfald och dels effektivitet i verk-samheterna. Och effektivitet var något man skulle uppnå genom att ge mer autonomi åt utförarna. Makten skulle komma närmre de som kunde någonting om verksamheterna i fråga, till exempel läkare, sjuksköterskor, lä-rare. Det är precis därför man tänker att det privata näringslivet är effektivare, för man har decentraliserat det operativa ansvaret för saker och ting.

Sedan kan man då följa vad som hände under privatiseringsivern i Storbritannien. Det finns vissa extrema exempel som pri-vatiseringen av järnvägen. Man tog bort två tredjedelar av personalstyrkan och gjorde en rejäl vinst i det nya privatiserade bolaget som hette Railtrack. Men det som kom som ett brev på posten var en samling tågolyckor, som det blev väldigt mycket diskussion om. Det pågår fortfarande en diskussion i media om detta, huruvida det var farligare att åka tåg i England under Railtrack än under Brit-tish rail. Det är en diskussion som liknar den

Det blir mer och mer reg-ler, som måste lösas med

en ny myndighet, ny inspektion och nya regler.

Dan Andersson.

vi har fått om Carema i Sverige. Vad gör politikerna då? Jo, de säger så-

klart att det inte är något problem utan att det bara handlar om att vi måste kontrol-lera det bättre. Det blev en absurd situation där upphandlingskontrakten blev 6000 sidor långa. De förhållningsregler som de opera-tiva människorna – läkarna eller lärarna – skulle förhålla sig till hade krångliga mate-matiska formler i sig. Det här var någonting man drev på just utifrån privatiseringen som hade skapat den här populistiska rädslan för att vinstutdelningen på något sätt har kom-promissat med allmänintresset. Så det blev en glidning mot någonting man ibland kall-lar frimarknadsstalinism. Man har alltså privatiserade utförare som gör allting men det är minst lika toppstyrt och centraliserat som tidigare.

Det liknar en grekisk tragedi här – man ville skapa autonomi och effektivitet men vi har fått nå-gonting annat eller samma situa-tion som när vi började. Det var i och med den här diskussionen som britterna började experimentera med icke-vinstutdelande former. Delvis storskaliga former som Public interest company-mo-dellen som nu fungerar som modell för hur tågen och deras motsvarighet till banverket fungerar – en icke-vinstutdelande struktur – som delvis bygger på kooperativa tankar där man försöker ge mer röst åt medborgarna. Den småskaliga varianten är det som kallas Community company – det finns 6000 så-

dana i Storbritannien nu. Tanken var där att det är först när vi tar bort vinstintresset som vi kan återge de offentliga professionerna sin värdighet – att de inte bara producerar en vara som vilken som helst. För att göra det på ett bra sätt måste vi släppa taget en aning. Vi behöver inte de här 6000-sidiga kontrakten om det inte finns möjlighet till vinstutdelning. Det är tyvärr någonting som

jag tror vi missar i den svenska de-batten. Den svenska debatten om vinstutdelning har på något sätt handlat om huruvida det är omo-raliskt att göra vinst eller ej. Men det är ju inte det det handlar om, det här är en pragmatisk fråga om hur vi skapar mest autonomi för utförarna.

Elin Lindén: En socialarbetare blir inte stressad av sina klienter för det är de man har valt att jobba med. Man vill jobba för att förändra deras situation. Istället för att sitta och prata om ekonomiska detaljer så kan man fundera på hur man bäst kan hjälpa den här personen att komma ut i arbete. Ti-den man spenderar med klientarbete är kan-ske i snitt 8 timmar per vecka. Resten ägnar jag åt dokumentation, administration och att skriva utredningar. Man måste vara överens

om vad som är syftet med verksamheten. Om det övergripande syftet är att hjälpa människor att komma ut i egenförsörjning så borde man faktiskt fundera på vad av det man gör i verksamheten som bidrar till det. Det sägs ofta att vi behöver kompetensut-veckling i de här verksamheterna men det finns redan många kompetenta personer där. De är välutbildade och har gått vidareutbild-ningar om hur man har motiverande samtal och så vidare. Det vi behöver är möjlighet att få sitta ned med våra klienter och hjälpa dem att kunna förändra sitt liv.

Dan Andersson: Min poäng är inte att säga att det är bra med vinstdrivande fö-retag. Men de som ägnar sig åt vinstdebat-ten släpper hela resursdiskussionen. Vilken fråga är viktigast? I offentlig sektor är inte resursfrågan löst, vi ligger minst 35 miljar-der för lågt och den äldre befolkningen har redan kommit.

Sedan har forskning från USA visat att de icke-vinstdrivande företaget påverkas av de vinstdrivande och blir likadana. Det är ju en marknad även om de inte är vinst-drivande. Det jag huvudsakligen är emot är att man ”marknadsgör”, då det leder till att exempelvis föräldrarna styr över lärarna. De som tar den här debatten smiter undan från resursdiskussionen och professions-diskussionen. n

Detta var ett utdrag från samtalet ”Efter new public management” som Cogito an-ordnade i Almedalen 2013. Vill du höra hela samtalet? Du hittar det på www.cogito.nu

Det vi behöver är möjlig-het att få sitta ned med

våra klienter och hjälpa dem att kunna förändra sitt liv.

deFacto 33

Karl Palmås.

deFacto34

V id ett forskningssemina-rium på Kungliga veten-skapsakademin (KVA) presenterade ett antal svenska och internatio-nella forskare sina resul-tat. Det entydiga resul-

tatet gjorde att ledamöterna i akademins kommitté för skola gjorde något för dem ovanligt. De, som annars sysslar med natur-vetenskaplig forskning och utbildning, skrev en debattartikel om skolan som fick ett starkt genomslag.

Den sammanfattning man gjorde av symposiet var i korthet denna: Det svenska systemet med fritt skolval, skolpeng som följer den enskilde eleven, nästan fri etable-ringsrätt, möjlighet att ta ut obegränsade vinster ger upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Detta mot en bakgrund av sjunkande kunskaper under en lång tid. Kommittén förstod att Sverige, förutom Chile under en period, är det enda land som genomfört en marknadsmodell fullt ut i skolan och att till exempel vinster inom skolan är något oerhört ovanligt inter-nationellt sett.

Därför skrev man, bland annat, att möj-ligheten att bedriva skolverksamhet i vinst-drivande syfte bör elimineras. Detta väckte debatt och i veckorna efter fylldes debattsidor med motinlägg från politiker och tunga mark-nadslobbyister. Det kan vara bra att komma ihåg att det bland de 20 främsta på tidningen Dagens Stamhälles lista över de mäktigaste påtryckarna våren 2013 var det 7 som arbeta-de med att lobba för marknadslösningar inom välfärden och 0 som arbetade mot.

Skolverket säger i sin senaste lägesrap-port till regeringen att ”skolmarknaden är ett genuint dilemma” och att det nu behövs

”krafttag” för att säkra likvärdigheten i den svenska skolan. Men i det politiska lägret verkar ingen riktigt vilja ta i det här trots att varningstecknen blir allt tydligare inom hela välfärdssektorn där det nu gamla New public management har slagit rot.

När politiken inte verkar vilja se proble-men är det intressant hur väljarna reagerar, de som märker effekterna av den nya välfär-den. I en undersökning från SOM-institutet visar det sig att en majoritet av alla partiers väljare utom moderaternas är för vinstför-bud inom välfärden och när Lärarnas Riks-förbund gör en undersökning visar det sig att en stark majoritet inom alla partier är för ett förstatligande av skolan.

En av de skrämmande sakerna med Zar-embas artiklar om vården i Dagens Nyheter var det överväldigande stöd han fick från vårdpersonal efter publiceringen. Och det var inte tusentals gnällspikar utan duktiga välutbildade professionella personer, bland annat överläkare på stora sjukhus som be-skrev den farsartade verklighet som de ar-betar inom.

Och det är någonting mycket märkligt med införandet av den svenska marknads-modellen. Här är statsvetarna Öberg och Widmalms historiska belysning (i slutet av Zarembas bok Patientens pris) en skräm-mande läsning för den som är politiskt

intresserad. För den har smugit sig på oss utan egentlig debatt och utan demokratiska processer, utredningar och konsekvensana-lyser.

Det finns ett öppet mål i svensk politik. Och det är att skapa och diskutera ett al-ternativ till new public management och extrema marknadslösningar. Miljöpartiet med sin profil skulle kunna vara ett alter-nativ till den marknadsliberala filosofi där till och med människors lidande har blivit en handelsvara och där poängsystem och marknadsföring har blivit viktigare än kva-litet och professionellt kunnande. Enligt opinionsundersökningar är det en majori-tet, både låg- och högutbildade väljare som sympatiserar starkt med en sådan fördju-pad och ifrågasättande politisk diskussion.

Per KornhallDebattör och författare

Ett alternativ till New public management?

Miljöpartiet med sin profil skulle kunna vara

ett alternativ till den marknads-liberala filosofi där till och med människors lidande har blivit en handelsvara och där poängsystem och marknadsföring har blivit vikti-gare än kvalitet och professionellt kunnande.

nr22013defacto

u Modernisera synen på arbete u Kollektivavtal i förändring

En idépolitisk tidskrift från Gröna Studenter

Ett alternativ till New public management?

Läs deFacto på nätet och läsplattan!

På Tidskriftendefacto.se lägger vi upp gammalt

material och smakprover från kommande nummer.

Du kan också bli prenumerant och få deFacto som e-tidskrift

direkt till din läsplatta eller dator. Maila till

defacto@gronastudenter.seför att starta din prenumeration

deFacto36

E konomin är i kris. Banker har lånat ut pengar till män-niskor som de visste inte kunde betala tillbaka, och sedan när bankerna hamnar i kris så blir det staten och till slut skattebetalarna som får betala för att se till så att bankerna inte går omkull. Hur kommer det sig

att bankerna har så stor makt att politikerna blir tvingade att rädda dem? Jo, de kan skapa pengar.

Men vad är pengar?Pengar som skapas i dagens ekonomi består endast till en minimal

del av faktiska kronor och ören som riksbanken trycker upp. Den stora majoriteten av alla pengar skapas i privata banker varje gång de utfärdar ett lån genom att skriva in lånet i deras bankprogram. Den enda begränsningen som bankerna har på sitt pengaskapade, är att ett par procent av de pengar de har ej får lånas ut. Det innebär att om en person sätter in 100 kronor på banken så kan banken låna ut till exempel 95 kronor av dessa 100 kronor till någon annan bank eller kund som sedan lånas ut till någon annan och så vidare. Detta innebär att samma 100 kronor kan lånas om och om igen så länge man hela tiden har kvar 5 % av pengarna. På detta sätt skapas det pengar varje gång en person tar et lån.

Privata vinstdrivande banker sitter alltså på den ultimata mak-ten. Genom att de kontrollerar pengamängden i ekonomin så följer också konjunkturerna bankernas pengaskapade. När efterfrågan på lån är hög så skapas det också mycket pengar i systemet, som ökar och ökar ända tills efterfrågan på lån minskar av någon orsak. Den-

na minskade efterfrågan gör att bankerna lånar ut mindre och där-med minskar pengamängden snabbt vilket leder till lågkonjunktur. Detta betyder att de ekonomiska kriser som startar på grund av att så kallade lånebubblor spricker, har sin grund i att bankerna sitter på den pengaskapade makten. Bankerna har lånat ut för mycket till folk som inte kan betala tillbaka, och när det kommer till 2008 års kris, lånat ut pengar till människor man visste inte kunde betala tillbaka.

Att bankerna har denna makt är ett stort problem, det gör våra politiker beroende av att det ska gå bra för bankerna vilket skapar ett demokratiskt problem. Detta för att politikerna är beroende av att få röster, och röster får man om ekonomin går bra och arbetslös-heten är låg, och vilket i sin tur är beroende av hur mycket pengar som bankerna skapar.

Politikerna är inte valda av bankerna, och ska inte bli tvingade att följa bankernas särintressse. Dessutom är det tydligt i dagens kri-sande ekonomi att bankerna inte klarar av att hantera den makt som pengaskapade ger. Deras handlande skapar återkommande kriser. Detta för att bankerna idag är aktiebolag som är först och främst fokuserar på kortsiktig vinst för deras aktieägare snarare än sam-hällsekonomins bästa.

The Chicago planMot bakgrund av det här har flera föreslagit att den pengaskapande

makten borde återgå till staten och därmed göra processen mer de-mokratiskt. Detta skulle kunna innebära att den statliga banken får

nKommentar

bankerna tog makten över ekonomin

Hur

möjlighet att kontrollera den exakta pengamängden i ekonomin vilket innebär att det blir omöjligt för banker att låna ut pengar som inte redan finns garanterade i den statliga banken. En sådan förändring i ekonomin leder enligt IMF-ekonomen Michael Kumhof (Benes och Kumhof, 2012) till följande:u  Bättre kontroll av lågkonjunkturer och högkonjunkturer. Låg-

konjunkturerna blir inte lika djupa och högkonjunkturerna blir inte lika övervärderade.

u Minskad risk för att bankerna ska gå omkull.u Minskad statlig och privat skuld.u  Mindre inflation i ekonomin för att pengamängden är hårdare

reglerad.Michael Kumhof har tagit dessa idéer från något som kallas

”The Chicago plan” som utvecklades under 30-talets depression. Under 30-tals depressionen var det många ekonomer som stödde, förstatligande av pengaskapade för att de ansåg att det vore det effektivaste sättet att skapa tillväxt i en ekonomi som var mindre snabbrörlig.

Det främsta argumentet som brukar användas mot en sådan re-form, är att det skulle skapa kraftig inflation genom att politikerna skulle använda bankerna till sina egna politiska syften och trycka upp för mycket pengar. Detta argument missar att man kan sätta upp lagar som till exempel förhindrar att för mycket pengar trycks upp samtidigt. Inflationsargumentet missar också att bankerna även idag kan vara oansvariga med pengamonopolet och skapa för mycket pengar och därmed skapa ekonomiska kriser och inflation. I slutän-dan handlar det om vilka vi har mer förtroende för – våra demokra-tiskt valda politiker eller privata vinstdrivande banker.

Den stat som förändrar sitt pengasystem kommer att få många ekonomiska fördelar, genom en sådan reform ska-pas det förutsättningar för ett mer stabilt ekono-miskt system som passar bättre in i ett hållbart samhälle.

Emil Johansson

Civilekonom och sociolog

Dessutom är det tydligt i dagens krisande ekonomi att bankerna

inte klarar av att hantera den makt som pengaskapade ger.

Fot

o: S

tock

xchn

g

deFacto 37

deFacto38 deFacto38

S kandinaviens folk har sedan 1960-talet gjort sig kända som flitiga besökare i Gambia. Vart du än går i detta lilla land kommer lokalbor fram och vill öva på sin

svenska eller fråga om Lisa Pettersson fort-farande bor i Stockholm. Gambia befolkas av flera folk, bland annat Wolof, Mandinka, Fula, Jola och Serahuli.

Det blev snabbt tydligt för mig att Gambia är ett kontrasternas land; rikt och fattigt, vackert och fult, långsamt och snabbt, miljöförstöring jämte resurssnålhet och hållbarhet, jämlikhet sida vid sida med hårda livsvillkor, innerlig kärlek bredvid fattigas prostitution. En stor turistnäring till trots lever majoriteten av människorna i Gambia under existensminimum.

På baksidan av den finaste villan breder kåkstäderna ut sig och vid sidan av fem-stjärniga hotell säljs pennor och dricksvat-ten från åsnekärror. Produktionen av salt, jordnötter och musslor tillsammans med en natur och kust som skapt för turism borde vara tillräckligt för att ge den lilla befolk-ningen ett drägligt liv. Trots det träffar vi

barn som bor på gatan. Självklart infinner sig frågan om vart alla pengar tar vägen?

Landet har också en historia att berätta som är mycket viktig för oss före detta ko-lonisatörer. Juffere – Kunta Kintes hemby och James’s island varifrån slavar skeppades vidare, präglas av en i det närmaste desperat kommersialism men är ändå ett viktigt besök.

Under en något längre resa, framför allt med en avstickare in i Senegal, blir klimatför-ändringarna mycket påtagliga. Stora områden är helt avskogade och jordbruksmark ligger obrukbar på grund av torka. Men Gambias rika natur- och djurliv är fortfarande en fröjd för ett miljöhjärta och det finns en stark vilja bland befolkningen att bevara den. Här finns 576 fågelarter, delfiner, flodhästar, pelikaner och flamingos. Vandring i naturreservat med guide och båtfärder anordnas överallt till skamligt låga priser. Se bara till att du kan simma och försök sitta still i båten. Det är inte konstigt att Gambia forsätter att fascinera.

Rose-Marie Widlund

Rose-Marie Widlund besökte Gambia, kontrasternas land med en mörk historia som centrum för den transatlantiska slavhandeln.

deFacto 39

Foto: Ros-Marie Widlund

deFacto40 deFacto40

� Gambia är ett av Afrikas minsta länder och ligger utmed Gambiafloden, helt omgivet av Senegal.

� 1965 blev landet självständigt efter att ha varit brittisk koloni. � Under 1800-talet var Gambia centrum för

slavhandeln i världen, där även Sverige deltog.

���I Alex Haleys roman Rötter skildras en släkts historia från anfadern Kunta Kinte som kom till Ame-rika som slav från Gambia och dennes ättlingar fram till Alex Haleys själv.

Var ett centrum för slavhandeln

deFacto 41

GambiaInvånare: 1 641 000.Huvudstad: Banjul (35 000 inv).Största stad: Serrekunda

(335 000 inv).Statskick: Republik.Flaggans olika fält symboliserar: Rött: sol och savann. Blått: Gambiafloden. Grönt: skog och jordbruk. Vitt: fred och renhet. Källa: Wikipedia

deFacto42

D et kunde ligga nära till hands för miljöpartis-ter att hånskratta åt Centerpartiets (C) kris. Men så enkelt är det inte. Faktum är – om centern försvinner lämnar partiet en lucka som utgör ett demokratiskt problem. Den lucka C redan med stormsteg börjat lämna genom att försöka förvandla sig från småkon-

servativt lands- och glesbygdsparti till nyliberalt avantgardeparti med extremliberala krav – den luckan skulle inte fyllas under överskådlig tid.

I en väl fungerande demokrati måste alla socioekonomiska och ideologiska grupper känna sig företrädda i de valda beslutsor-ganen, annars börjar förtroendet för demokratins institutioner att vackla. Därför har det varit stärkande för demokratin att det gamla fempartisystemet med rötter i 1800-talet sedan andra halvan av 1900-talet stegvis har kompletterats med nya partier.

Den stora utanförgruppen är landsbygds- och glesbygdsbefolk-ningen. Visst kan man berömma centerpartiet för att det lanserar idén om ”fri invandring”. Men detta tillsammans med de senaste årens allmänna nyliberalism har gjort att hundratusentals män-niskor i praktiken blivit utan riksdagsrepresentation. Det är inte bra för demokratin.

Kan inte Miljöpartiet fylla luckan efter C som lands- och gles-bygdsparti? Utspel i den riktningen har gjorts. Men det är en svår ekvation. MP har alltid varit starkt bland de stora grupper som drömmer om ett liv på landet, men svagare bland dem som fak-

tiskt är fastboende där. MP kommer aldrig med bevarat miljöför-troende att kunna plädera för sänkta bensinpriser, färre avgifter på konstgödsel och bekämpningsmedel, ökad jakt på rovdjur och liknande miljöfientliga förslag som står högt på dagordningen för de landsbygds- och glesbygdsbor som låter vardagens kortsiktiga intressen skymma de långsiktiga. Det finns förstås miljövänner också på landet. De är redan miljöpartister. Men den frustrerade landsbygdsbefolkning som känner sig övergiven av storstadsby-råkraterna – vem ska de rösta på om C slutgiltigt försvinner som alternativ? Bortsett från en del som går till KD är jag rädd att den gruppen kommer lyfta SD till nya höjder.

Därför är det inte bara en fråga för C utan för hela den svenska demokratin hur C hanterar sin kris. Man måste dämpa sin skadeglädje och hoppas att centerpartiet under det kommande året förvandlar partiet tillbaka till det enda som ger det ett berättigande – ett parti som företräder landsbygdens kortsiktiga materiella intressen.

Per Gahrton Ordförande Cogito

Centerpartiets kris är också en demokratikris

nReflektion: demokrati

Visst kan man berömma C för att det lan-serar idén om ”fri invandring”. Men detta

tillsammans med de senaste årens allmänna nyli-beralism har gjort att hundratusentals människor i praktiken blivit utan riksdagsrepresentation.

Utdrag ur Cogitos Ledare 2013-01-25

deFactodeFacto

Det här är en annons från Carl Schlyter EU-parlamentariker (MP)

Äntligen här!Nytt botemedel mot allvarlig ideologibrist

VARNINGKända biverkningar (mycket vanliga): Förlorad tilltro till en lånefinansierad bub-belekonomi som mål för mänsklighetens utveckling.

mp.se/carl

I takt med att förändringskraften mot det gröna samhället mattas av, ses en allt tydligar e koppling till den växande folk-sjukdomen ideologibrist. Detta leder till för-svagad motståndskraft mot tillväxt beroende, rasism och egocentrism.

Gröna studenter erbjuds nu att delta i ett försök till en ny behandlingsmetod mot ideologi brist.

Vill du delta i försöket skickar du förslag på en intressant bok om alternativ ekonomisk

teori, rättigheter, miljö eller liknande du vill läsa till: carl.schlyter@europarl.europa.eu.

Efter att ha fått OK köper du sedan två exempla r av boken, läser och behåller den ena, samt skickar eller lämnar den andra till Marku s Larsson (Riksdagen, 100 12 Stockholm) eller direkt till Carl Schlyter, tillsammans med en ifylld recension blankett om innehållet.

Vi ersätter dig för kostnaden för böckerna – du bidrar till förbättrat allmäntillstånd för ideologisk hälsa.

Fot

o: A

nd

Ré

Mo

uR

Au

x

deFacto44

J ag visste faktiskt inteAtt det inte fanns någon balkong på rummetVarför poolen är så kall, jag förstår inte

Och minareterna!Som dom skriker och skränar: i Sverige har vi inget såntVi har kyrkan som vi gifter oss i, inte för att jag är kristen men det är ju så stämnings-fullt.

I citadellet fick man inte visa knäna eller axlarna, man fick hyra en dräkt, det kostade pengar, jag kom ju hit för att sola?Och så ska man ta av sig skorna och gå barfota, dom säger det är helig mark, vet man ju

vad dom menar med det

snart säger dom att det är det heliga kriget och spränger sig själva i bitar på Drottning-gatan mitt i julhandeln, jag vet nog hur det är, jag kommer ju att bli förkyldav att gå barfota här.

En vecka om året är det, som vi åker iväg på semester jag och min familj, nu är det ett år kvar till nästa gång, tänk DOMsom alltid har det så här varmt

Och billigt är det också!200 spänn för att klippa och föna håret, det är lagom tycker jag.

Man blir sjuk av maten, har dom ingen hygien, man kan ju undra.Han jag åkte taxi med luktade svett, kunde dom inte haft buss istället, jag tycker det är för dåligt med alla avgaserna.

I Sverige har viI Sverige gör viI Sverige är detMan måste tänka på miljön men nånÅtervinning har dom inte

Man ska pruta säger dom, jag tycker det är bättre om dom säger ett pris och så är det det som gäller, så gör vi hemma, i Sverige, vi är ärliga människorDom säger det är vinter här, går i tjocka jackor, skynken över kropparna, jag skrattar och säger hemma är det minusgrader, slask och snö, dom säger femton pund, jag säger i mitt land använder vi faktiskt deodorant.

Fast så är det väl med såna typer av män-niskor, kan inte riktigtFungera som oss andra, men derasHud tål så mycket mer sol, fiskbulle kallar dom mig

Kvinnorna här har slöja, dom täcker sig för gud heter det, det är så mycketmed religionen.Som att dom är fångari ett idealsom dom inte har valt självadet är ju förtryck! Inshallah och allt vad det heter, jagklär mig då bara för min egen skull.Vad har dom att dölja menar jag, under det där tyget, nej någramän kan dom ju inte dra till sig, man ska visa HUD!det är jag uppfostrad med.

Det tycker männen om, inte för att jag klär mig för deras skull men jag vill ju ha en riktig man och detfår väl inte dom, baramisshandlare och såna som tycker att kvin-

nor inte är lika mycket värda, jag vet noghur det är, nej fy sånthar vi inte problem med i Sverige

är ju deras kultur medficktjuvar och kvinnoförakt

Har viinteSverige är ettI sverige gör viSverige om ettBettans man som dricker lite för mycket och så får hon sminka halva kinden sen, mendet är inget vi pratar om och Sverige är ett bra land, betongghettonadär bor dom så tätt inpå varandra att kack-erlackorna vandrar över kropparna ochmåste dom föda så många barn då ellerelda bilar

så mörkt här i Norden, dom förstår inte hur vi lider, ingen sol på alla dessa vintermånader, jaghar bara den här veckan, fattar niHAR BARA DEN HÄR VECKAN!Jag står ut med det här jobbet och bara tanken på semestern får mig att orka, ni fattar intehur jag lider, vi bordekanske starta en revolution, strejk eller nåt men jag har i alla fall råd att åka till andra sidanjorden

som med Disney på julafton, kunde dom väl bjuda påden där dockan har varit med sen evigheter, vet vi att det inte är på allvar, man får väl skämta, tål dom ingenting eller

är historia också, att vi

De får väl anpassa signpoesi

sett ner på dom, slavarna, jag menarså är det ju inte idag, men

Som reklampelarna på stan, måste varakonstigt att inte få gå klädd så, som en Independent woman eller somHM säger Det är ju ingenreligion men jag råkar bara tycka det är snyggt

Det är så mycketmed traditioner, som det där teet, hibiskus säger dom, smakar inteett skit, precis som kaffetvi köpte med oss spritfrån taxfreenvet man ju aldrigom man får nån alkohol i det HÄR landet

I Sverige har viSverige gör viOch bara för att man dricker varje dag ska det ses som nåtSå vi gör baraSverige är

Och då säger dom att det är oartigtOartigt? Vad hände medärligt? Jag säger ju baradet man inte får säga längre, negerboll, ne-gerboll, jag är kanske den enda som vågar säga negerbolldemokrati men här kan vi intesäga vad vi vill för Sverige har blivit ettI Sverige är ettSverige kan viOch det här med att man inte kan spola ner papper i toaletterna, kunde dom inte barabyggt det lite bättre, om domnu kunde bygga pyramiderna?

Som invandrarna hemma, det vore ju kulAtt känna en sån menDom bunkrar ihop sig i förorterna och hur kan man då förvänta sig att

Vägrar fira midsommar och jul och hur kan man då förvänta sig att

I Sverige är detOm dom bara försöker ska dom se attFår väl anpassa sig lite

Sen finns det inga svenskar på hotellet. Det är som att viär dom endai hela världen, ni förstår inte!hur ensam jag känner mig, helt avskärmad bland all ayatollah och minareter, moskéer, jag förstår inte ensspråket, det är inte logiskt, med konstiga apostrofer och streck kan dom inte baraprata engelska, hallå, hello, is there anyone out there who is a normal person som jagkan känna igen mig i

jag tycker det är irriterandeatt dom inte dricker nåtDet är väl ramadan eller vad det heter man får välanpassa sig liteom det nu ska vara en semesterortDOM får ju anpassa sig till vad VI vill ha

Jag vill t.ex. ha balkong på rummet hade jag vetat det tidigare jag tycker inte det borde vara så svårt.Om det nu ska vara en semesterort.Jag skulle kunna tänka mig att flytta hit, om jag bara slapp minareterna och eget kaffe, vi skullebo tillsammans med svenskar så vi kundedricka hur mycket vi ville och känna oss som hemma, ha våraegna traditioner, språkSka det vara för mycket begärt

Lina ArvidssonPoet, butiksbiträde

och författare till boken det borde finnas regler

De får väl anpassa sigF

oto:

Sto

ckxc

hng

deFacto 45

deFacto46

nStudenten

Mathilda Frykberg

Vad studerar du?– Jag studerar till internationell kulturprojektledare på kultur-

verkstan i Göteborg. En YH-utbildning. Varför det heter ’interna-tionell’ är för att det är så världen ser ut idag, allting hänger ihop. Det är särskilt viktigt inom kultur då man måste kunna förstå sin omvärld och hur man relaterar en större kontext i sin egen lokala omgivning. Kulturvärlden är till stor del också väldigt internatio-nell. Det bedrivs många samarbeten över nationsgränserna och frågorna som kulturen hanterar är mer än ofta universella.

Hur kommer det sig att du började studera till kulturpro-jektledare?

– Jag har alltid haft ett konstintresse så jag började med att studera kurser inom konst och kultur. Frågor som varför kultur är viktigt i samhället och hur man kan arbeta med det har alltid varit centrala för mig.

Vad tror du att dina studier kommer leda till i framtiden?– Kulturen är viktig för samhället, både på ett socialt plan, där

människor kan mötas och uttrycka saker tillsammans och på ett känslomässigt plan, med processer ständigt pågående i varje individ. Jag vill arbeta med kultur utifrån en tilltro till att den verkligen be-tyder något för samhället, att den kan förändra saker till något bra. Jag vill kombinera mitt samhällsengagemang med kulturarbete och gärna arbeta mer specifikt med konst och litteratur.

Hur är kultur viktigt för samhället?– Genom konstnärliga upplevelser, musik, litteratur eller konst,

kan vi skärpa känslan av att vara människa och förstå vilka värden som är viktiga. Vad som är gott och ont, ifrågasätta normer och sam-hällsstrukturer, lära känna oss själva, ja det kan vara vad som helst. Kulturen är värdebyggande och finns grundläggande hos varje in-divid, den verkar i det tysta. Det kan vara svårt att få förståelse för detta, men jag menar på att närapå allt bottnar i kultur.

De politiska beslut som tas, det vi som befolkning kommer över-ens om är vårt samhälle, alla strukturer och system, är grundade i kultur och vårt sätt att hantera kulturen. Konst kan gestalta utopier och dystopier på ett sätt så att blicken på vår omvärld skärps. Kul-tur kan också skapa en känsla av samhörighet till det som känns ”hemma” och skapa dialoger mellan det som för varandra är främ-mande. Det är lika mycket ett socialt verktyg som ett konstnärligt och ett politiskt.

Vad brukar människor säga när de hör vad du studerar?– Oftast ser de ut som frågetecken och ställer följdfrågor för att

De politiska beslut som tas, det vi som befolkning kommer överens om är vårt

samhälle, alla strukturer och system, är grundade i kultur och vårt sätt att hantera kulturen.

En tänkande praktiker

förstå vad det verkligen innebär. Vissa verkar skeptiska till att det ska gå att få jobb efter utbildningen men jag brukar svara att YH-utbildningar är anpassade efter arbetsmarknaden och att vi någon-stans förmodligen kommer skapa våra egna jobb. Vi skärper våra blickar till att se var vi behövs och kan göra bra saker. Vi utbildar oss till så kallade ”tänkande praktiker” och lär oss förstå varför ett pro-jekt bör göras, varför det är viktigt för samhället och såklart också hur det kan genomföras.

Hur påverkar politiken kulturens roll i samhället idag? – Kultur är många olika saker och har därför många olika roller.

Mycket har hänt med kulturen under de senaste åren. Jag tycker att jag anar en allt större kollektiv tilltro till kulturen som betydande byggsten i samhället. Samtidigt, tror jag också att ekonomi tenderar att spela en allt större roll. Man talar mycket om kulturföretagande och entreprenörskap. Detta tror jag kan vara både en möjlighet och ett problem.

Det är viktigt att kulturen tillåts vara fri samtidigt som den bör kunna verka aktivt i samhället och inte vid sidan av det. Man måste tala om hur ett bra så kallat kulturföretagande kan bedrivas utan att själva kulturens kärna hämmas, att det inte bara blir pengar. Att undvika att kulturen blir en enbart kommersiell vara likt många andra. Men samtidigt måste man som kulturutövare kunna se möj-ligheterna i att lära sig surfa med på vågen av nytänkande kring just den här typen av entreprenörskap.

Tror du att det kommersiella kommer ta över?– Nej, kulturen är så pass viktig för människor att även när peng-

arna tar slut fortsätter den att leva och göras. Detta ser vi exempel på i Grekland just nu, trots att pengar inte finns skapar folket lit-teratur, konst, musik etcetera.

Vad säger du om Miljöpartiets kulturpolitik? – Något jag verkligen uppskattar med Miljöpartiet är att de tar

kulturen på allvar, och låter kulturen i sig också få vara allvarlig. Gör man inte det och tar man inte politiska beslut utifrån den grundsynen, kommer kulturen aldrig få blomma ut och få den ge-nomslagskraft som den kan få. Det är som en samhällelig byggsten likvärdig skola och sjukvård.

Politikerna måste också vara medvetna om vilka kulturprojekt som får pengar och varför. Miljöpartiets kulturpolitik har mångfald och jämlikhet som två centrala teman. Kulturpolitiken kan använ-das till att skapa utrymme för politiska frågor och dialoger mellan olika grupper i samhället igenom kultur. n

Kulturen är så pass viktig för människor att även när pengarna tar slut fortsätter den att leva och

göras. Detta ser vi exempel på i Grekland just nu, trots att pengar inte finns skapar folket litteratur, konst, musik etcetera.

deFacto 47